Välnärd, såld och styckad.. Centerpartiet kan fläska på ordentligt i sin valrörelse när de nu sålt sina tidningar, till vad som förefaller vara ett rejält överpris. Nästan två miljarder kronor - 1.815 miljoner kronor. Det är uppseendeväckande.
Centerns Maud Olofsson är glad, och tycker sig få "resurser att vidareutveckla centerpartiets opinionsbildning och utveckla en modern folkrörelse". Centerns tidigare informationschefer Kjell Andersson och Anders Ljunggren är ledsna och undrar om det ska gå "att skingra familjesilvret utan att vi ens pratar om det" (SvD 24 okt) och menar att det finns stor skepsis till försäljningen inom centern.
Det konsortium som nu köper Centertidningar innehåller Stampen MittMedia, Morgonpress och Västmanland Läns Tidning (VLT).
"Det folk är mest rädda för är uppstyckning", säger klubbordförande Rikard Grandin på Norrtelje tidning till tidningen Journalisten (25 okt).
Men styckning är just vad som väntar. Några exempel: Stampen tar över Hallands Nyheter och Ortstidningar i Väst. Dessutom delar de på ett antal tidningar med VLT. MittMedia tar Östersunds-Posten och tidningarna i länen runt om. VLT tar Länstidningen i Södertälje och i Stockholms- och Mälardalsområdet.
Den nya ägargruppen ser stora möjligheter att spara pengar på trycksidan, och uppfattar säkert andra samordningsvinster. Fackklubbarna på tidningarna jublar inte.
Men Bonniers bör rimligen känna sig lättade. De slipper ha Schibsteds inpå knutarna i Stockholmsområdet. Det räcker med Aftonbladet och Svenska Dagbladet.
Tiden då partier också var tidningsägare är slut. Medier har idag andra mål än att vara röster åt politiska partier, som i sin tur inte riktigt vet vad de ska göra med medieföretag, hur gärna de än vill synas och höras. En sak dock: Centern har i de flesta fall varit en utmärkt tidningsägare.
Några av dessa tidningar, exempelvis Hallands Nyheter och Östersunds-Posten är framgångrika och välskötta med stor lokal förankring och imponerande hushållstäckning. En förklaring till det gått så bra kan paradoxalt nog vara en viss passivitet från ägarnas sida. Tidningarna har lämnats ifred, och kunnat bygga upp organisationer utan att stressas av kortsiktiga krav.
Medan andra tidningar hamnade i upplagekriser och annonskriser frodades de av lokaltidningarna som var vakna. De plockade idéer från kvällstidningar, veckotidningar och TV, och var snabba med nätet. De fick vinspalter och ölspalter, kolumnister och feature, nöje och kultur, och från att ha varit lite sorgliga skepnader i journalistikens utkanter blev lokaltidningarna klara vinnare i tidningskriget. Läsarna blev gladare och ägarna rikare.
Nu är frågan vem som ska tjäna på vem.