Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Konsertrecensioner

Alexander Gavrylyuk på Konserthuset

Alexander Gavrylyuk.
Alexander Gavrylyuk. Foto: Mika Bovan Photography

Fulländat och förtrollande när pianisten Gavrylyuk kommer på besök.

Musik.

Göteborgs symfoniker, konsert 3/3
Betyg: 5
Musik av: Sergej Rachmaninov och Dmitrij Sjostakovitj.
Solist: Alexander Gavrylyuk, piano.
Dirigent: Alexander Shelley.
Scen: Stockholms konserthus.
Speltid: 2 timmar 30 minuter.

Janine Jansen, violin, och Alexander Gavrylyuk, piano, konsert 5/3 
Betyg: 4
Musik av: Francis Poulenc, Johannes Brahms, Karol Szymanowski och Sergej Prokofjev.
Scen: Stockholms konserthus.
Speltid: 2 timmar.

Få musikstycken är så svåra att skilja från tonsättarens biografiska omständigheter som Sjostakovitjs femte symfoni. Han var den unge briljante sovjetiske tonsättaren som hamnat i onåd efter att Stalin äcklats av hans djärva opera ”Lady Macbeth från Mtenskdistrikten” varpå den statliga dagstidningen kallade operan för ”kaos istället för musik”. Sjostakovitj blev livrädd, drog in sin fjärde symfoni innan den hann framföras och skrev en femte symfoni som han inför uruppförandet beskrev som ”en Sovjetkonstnärs kreativa svar på rättvis kritik” i pressen. Symfonin blev en succé och Sjostakovitj fick fortsätta leva och verka, dock skrämd för livet.

Man skulle kunna tro att denna antiprovokativa symfoni låter slätstruken och opersonlig, oärligt pampig och militäriskt heroisk. Men den är tvärtom full av ångest. Sjostakovitj anpassade sig till de yttre kraven genom att skapa en väldigt tydlig musik – det händer inte för mycket på samma gång – men verkets känslomässiga kärna kompromissade han inte med. Alexander Shelley dirigerar utan partitur och gör det genialiska valet att tona ned de aggressiva, arméromantiska trummorna, vilket gör att musiken ofta låter helt viktlös. Vacker men hela tiden präglad av en fruktansvärt pressad stämning, och finalens högljudda avslutning är en tragisk triumf, ett ögonblick av stor lättnad men stukad glädje. Ett fantastiskt framförande av Göteborgs Symfoniker som berör inte bara publiken utan även orkestermedlemmarna, varav många lyckligt kramar om varandra när allting är över.

En underbar avslutning på en konsertkväll som redan var fulländad med ett strålande framförande av Rachmaninovs tredje pianokonsert med Alexander Gavrylyuk som solist. Hur han tar sig an denna svårspelade best med både enorm skicklighet och bultande känslighet är fenomenalt. Han torkar svetten från pannan med en näsduk mellan varven, tar sats och kastar sig återigen över tangenterna – han spelar allt från minnet – och att följa med honom på resan är en rafflande upplevelse. Finalsatsen är som ett segertåg, ljudet av att springa nerför en brant backe utan att kunna eller vilja bromsa.

En helt annan sida visar Gavrylyuk upp ett par dagar senare när han ackompanjerar stjärnviolinisten Janine Jansen i en duorecital som är både intim och storslagen. Gavrylyuk spelar utsökt och inkännande, och stjäl aldrig strålkastarljuset från Jansens virtuosa violinspel. Programmet är väl sammansatt: fransmannen Poulenc, tysken Brahms, polacken Szymanowski och ryssen Prokofjev. En prisma av den europeiska kulturen som rör sig mellan tiden innan, under och efter 1900-talets katastrofala krig.

Det är givande att höra romantikern Brahms omgiven av 1900-talstonsättare, för trots de stora känslorna i hans musik präglas den av något cerebralt och arkitektoniskt prydligt som på sätt och vis placerar honom närmare modernisterna än 1800-talets musikaliska poeter. Medan Prokofjevs andra sonat är mer actionfilmslikt spännande än psykologiskt djupsinnig – som en mustig saga, en verklighetsflykt från det brinnande krig den skrevs under. Det är en konsert rik på variation utan att kontrasterna skär.

Starkast intryck gör Szymanowskis ”Myter”, en liten trilogi av musikaliska tolkningar av grekisk mytologi. Gavrylyuk rullar fram jazzlika pianoackord och Jansens violin sveper som en ilande vind. En förtrollande värld att stiga in i, och den eminenta duon öppnar dörren på vid gavel.