Det bor förstås ironi i namnet, att koppla ihop veckans minst populära dag med en av musikhistoriens minst(?) populära kammarsättningar. Men själva uppsåtet bakom ZilliacusPerssonRaitinens serie ”Äntligen måndag” känns des-to rakare.

Under denna rubrik har Cecilia Zilliacus, Johanna Persson och Kati Raitinen i ett par år utforskat repertoaren för de egna instrumenten fiol, altfiol och cello. En inte lätt uppgift eftersom stråktrion aldrig genererat några mängder musik, men ZPR har delvis löst problemet genom en rad egna beställningar. Live får trion också variation genom sina gäster; längre fram i vår Lena Willemark, nu den tyska hornisten Marie-Luise Neunecker med nutida musik som en av sina specialiteter.

Fast det hela börjar i lättglömt 1800-tal i en kvartett för stråkar och horn signerad den obskyre Wilhelm Albrecht Lütgen. Ett klichéfyllt och brunnsromantiskt träsk, men med en djävulskt svår hornstämma där Neunecker ibland får kämpa både med klang och fingerfärdighet. Sådana uppenbara kvalitetsdippar får man kanske ta när det gäller att hitta ett verk där alla musiker kan samsas. Skillnaden mot den tidiga Beethovenserenad – också en slags bruksmusik – som avslutar hela programmet kan i alla fall inte bli tydligare.

Mot den fonden framstår två solostycken för horn och uruppförandet av finländska Lotta Wennäkoskis stråktrio ”Sinne” som konsertens vinstlotter. Neunecker tar fin revansch i den sofistikerade ekoleken i Kalevi Ahos ”Solo X” och låter hornet ömsom ropa mot rymden ömsom mumlande sjunga under stjärnorna i Messiaens ”Appel interstellaire”.

Wennäkoskis aforistiska modernism är än mer nedtonad, vilket kanske inte är konstigt av en tonsättare som säger sig vara fascinerad av det nästan ohörbara. Den folkmelodi som finns inbakad i trion gör sig kanske mest påmind i ett par borstigt skeva rytmer och en samlad sånginsats av musikerna. Annars pågår det mesta på lågmält klangutforskande nivå, i korta prövande fraser som ligger någonstans mellan väsande och viskningar, tätt framfört av en trio som alltid tycks villig att pröva sina gränser.