När man ska se en dansmusikakt är det svårt att veta vad man ger sig in på. Det ligger i genrens natur, artisten eller dj:n bjuder på vad den känner för just då. På väg till spelningen med houseduon Booka Shade väntade jag mig tassande rytmer inför en publik som kliar sina välskulpterade skägg. Jag hade gruvligt fel.
I mitten av 00-talet var Booka Shade förgrundsfigurer på den blomstrande tyska technoscenen, de grundade skivbolaget Get Physical records och hade stora dansgolvshittar som ”Mandarine girl” och ”In white rooms”. Senaste skivan, ”The sun and the neon light”, var lite slätstruken, men Booka Shade har ändå alltid varit större än sina hittar. I sina bästa stunder gör de beats som låter som ett ensligt tunnelbanetåg som rusar genom stan på natten och sjunger tröstande för knarkare och glädjeflickor.
Tyvärr känner de inte för subtila ljudlandskap i dag. Precis före spelningen blir en kille så peppad att han börjar göra armhävningar på dansgolvet. Det summerar kvällen alltför väl. När ridån går upp på Debaser Medis är scenen fullproppad med platt-tv-skärmar med neonljus. I ett moln av rök tronar Arno Kammermeiers trumarsenal med hi-hatar och drumpads. Till ett mäktigt intro gör han och kumpanen Walter Merziger entré, med händerna lyfta mot himlen som två electro-jesusar.
De sparkar i gång en testosteronversion av ”Darko”, låten de gjorde med Hot Chip. Sedan är det fullt-ös-medvetslös spelningen igenom. Det är sympatiskt att de är så utåtriktade och energiska och de vet, precis som skickliga technodj:er bör, hur man piskar upp stämningen. Men utåtriktad energi bjuder säkert Blue Man Group också på. Jag vill höra mer av de tänkande Booka Shade, som jag känner från skivorna.