Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Konsertrecensioner

”Förklädd gud i grekisk tappning” på Musikaliska, Stockholm

Taximi ger ”Förklädd gud” en grekisk touche.
Taximi ger ”Förklädd gud” en grekisk touche. Foto: Petter Hellman
Musikrecension
4

Verk: ”Förklädd gud i grekisk tappning”. Musik av Hugo Alfvén, Per Egland och Lars-Erik Larsson.

Medverkande: Dirigent: Per-Otto Johansson. Medverkande: Blåsarsymfonikerna, Taximi med flera.

Plats: Musikaliska, Stockholm.

Det är verkligen rusning till Musikaliska den här lördagseftermiddagen. Att dirigenten Per-Otto Johansson därtill snubblar på pulten känns oavsiktligt passande för ett konsertprogram med viljan att ställa saker och ting på ända med svenska nationalklenoder i Medelhavsklimat. Blåsarsymfonikerna i Stockholm fortsätter att bygga ringleder utanför orkesterrepertoarens allfarvägar med en uppenbar ambition att förvalta kulturarvet med förnyande infall. Som mötet mellan svensk konstmusik och grekisk folktradition långt bortom det turistvänliga Zorba-stuket.

Taximi – en grekisk folkmusikgrupp verksam i Sverige – har tillfälligt flyttat in i orkestern för att klä en redan ”Förklädd gud” i grekisk folkdräkt med såväl neyflöjtbroderier som bouzouki. Och även om Lars-Erik Larssons lyriska svit från 1940 kan te sig lika idylliskt svensk som en Carl Larsson-tavla, är kopplingen förstås given: Texten av Hjalmar Gullberg hämtar motiv från antik mytologi och är ju just ”en grekisk saga”, som recitatören Basia Frydman inlevelsefullt höljer i mystik.

Artighetsbetygelserna mot Larssons musik blir till en början onödigt stora: Taximi med inbjudna solister hamnar lite på undantag i all bleckblåsprakt men får friare ytor efterhand. I synnerhet Andreas Katsigiannis santouri (ett cittraliknade instrument) tillför en otippad barockprägel i ett för övrigt fint formulerat framförande, där uttrycken smälter samman successivt med Jeanette Köhns smidiga sopranstämma, Christos Despiniadis mer rustika motpart och en drillad kör från Stockholms musikgymnasium.

En gemensam färd blev det också redan före paus med ”Droskkusken” på grekisk mark, där härmandet av klapprande hovar samsades med spirande blås.

Johansson satsade stundtals på att få Blåsarsymfonikerna att lyfta taket en smula, inte minst i uruppförandet av den musikaliske mångsysslaren Per Eglands egensinniga ”Eskapisten”. En lekfull monodram för blåsorkester, kör och skådespelare, där tonsättaren själv (diplomand i komposition) livade upp i huvudrollen.