Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Konsertrecensioner

InToDownTo på Hotel Hellsten och Restaurang Hemma hos Kaj

Musikrecension
4

Artist: InToDownTo

Medverkande: Cecilia Persson 3. Bobo Stenson Trio. Free Peaces med flera

Plats: Hotel Hellsten, Restaurang Hemma hos Kaj, Stockholm

Det är kännetecknande för jazzen att den förtjänar så mycket men fordrar så lite. Att skickliga och kreativa musiker får anständigt betalt är det minsta man kan begära i dag, men inbyggd i den tradition de förvaltar och vidareutvecklar finns samtidigt erfarenheten av att inte ens kunna räkna med tak över huvudet. Nu sätter sig Cecilia Persson vid ett enkelt piano i baren på Hotel Hellsten. Vid sidorna om sig har hon Per ”Texas” Johansson på basklarinett och Felix Martinz på vibrafon. Det finns ingen scen; den lilla orkestern huserar på samma golv som publiken. Enkla förutsättningar – men allt som behövs.

Så börjar minifestivalen InToDownTo, arrangerad med ett visst stöd av bland andra Stockholms Stad men ytterst som ett resultat av samma envisa överlevnadsinstinkt och livskraft som har fört jazzen från gatorna i New Orleans, genom tid och rum, ändå ut i fingerspetsarna på Cecilia Persson. Hon ställer upp skenbart enkla motiv som hon sedan närmar sig från oväntade och inte sällan aviga håll. Johansson och Martinz är slagkraftiga solister men bidrar i hög grad också till den rytmiska finess som bland annat tar sig uttryck i en låt med den talande titeln ”Halvhalt”. Avsaknaden av scen, ljusrigg och bänkrader bekommer inte heller gruppen Trains and Saxophones, som tar vid med stor energi och ett coltraneanskt ställ i Andreas Gidlunds saxofonspel.

Övriga av festivalens tre kvällar äger rum på restaurangen Hemma hos Kaj i Hammarby sjöstad. Musikerna tar plats bland stolar och bord, men det är egentligen bara en väsande fläkt som stör när ensemblen Storskogen med bland and­ra violinisten Anna Lindal spelar närmast zenbuddistiskt svagt och lite. Det rör sig på det hela taget mer om improvisationsmusik än om jazz under kväll nummer två. Å andra sidan hänger ju de båda genrerna delvis ihop, vilket framgår av till exempel trombonisten Henrik Nøsterbøs bitvis growliga spel tillsammans med Raymond Strid på trummor och Nina de Heney på kontrabas.

Bobo Stenson trio, som inleder lördagens final, har tillfälligtvis Palle Danielsson på bas i stället för Anders Jormin. Rent kvalitativt utgör det ingen skillnad, men det är intressant att spåra hur Danielssons mer grooviga och direkta spel påverkar gruppens interaktion. Nu har Stenson och Danielsson spelat så mycket ihop genom åren att de i princip bara behöver ta vid där de slutade sist, men i musik är ju ekvationen sällan så enkel. Trummisen Jon Fält har utvecklat en öppen och impulsiv estetik i linje med Paul Motian och Jon Christensen, men med Danielsson i gruppen kommer han bättre till sin rätt med ett rakare spel.

Festivalens stilistiska spännvidd tänjs in i det sista när gruppen Free Peaces sätter ihop en personlig syntes av jazz och soul med drag av den gamla etiketten Stax. Sångerskan Kristin Amparo Sundberg och saxofonisten Elin Larsson är ledargestalter med självklar pondus i den informella miljön. Jag minns hellre dem än saxofonisten Tomas Francks avslutande muskelpostbop i racerfart. För som Bosse Skoglund har sagt: jag vill inte bli imponerad av musik, jag vill bli berörd.

Artist: InToDownTo Medverkande:

Artist: InToDownTo

Medverkande: Trains and Saxophones. Storskogen. Strid/de Heney/ Nøsterbø. Thomas Franck Quartet

Scener: Hotel Hellsten, Restaurang Hemma hos Kaj, Stockholm.

Betyg: 3