Det har glunkats på stan att Janne Schaffer, Sveriges mest kände gitarrist, skulle ha tappat lite av sin magi. Det vore i så fall inte så konstigt, han fyller 65 i år och bör rimligen ha sina bästa solon bakom sig.
Men ryktet är betydligt överdrivet, kan jag konstatera efter att ha lyssnat på honom i två och en halv timmar där han helt obesvärat hoppade från en genre till en annan, från ett sound till ett annat, och bjöd en fullsatt, förtjust salong på ett i stort sett perfekt gitarrspel. Det var helt enkelt den vanlige Schaffer, ett proffs som levererar.
Dessutom bjöd han på flera kul anekdoter och en kavalkad av vad han gjort under 40 år som studiomusiker. En blandning som växte till charmant underhållning. Man kan inte säga annat än att han hade väldigt god hjälp av svenska musikgenier som Abba, Ted Gärdestad och andra vars skivor han medverkat på, och som han i huvudsak valt kvällens musik ifrån.
Omkring sig hade han ett utmärkt kompband lett av keyboardisten Peter Ljung, samt sångaren Johan Boding, med en röstklang inte långt från Ted Gärdestads. Och framför allt de fem skickliga sångarna i vokalgruppen Riltons vänner som inte bara körade utan också klev fram och gjorde bejublade solonummer och absolut borde ha presenterats var för sig och inte som ett anonymt kollektiv.
Första timmen gick lite i fusionrockens tecken och lutade sig mot Schaffers egna kompositioner. Den andra timmen blev till ett långt segertåg med Abba-medley och Gärdestadfavoriter och som bonus Schaffers mångårige musikaliske partner Björn J:son Lindh som gästade i ett par nummer. Tillsammans gjorde de bland annat ”Billathi askara”, en hetsig egyptisk melodi från vår tideräknings början. J:son Lindhs flöjt och Schaffers akustiska gitarr följde varandra lika perfekt som två uppvisningsplan på himlen. Där kom kvällens magi. Nej, Schaffer är inte slut.