Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Konsertrecensioner

Kiss på Stadion i Stockholm

Vartåt pekar det för Gene Simmons?
Vartåt pekar det för Gene Simmons? Foto: Sebastian Willnow / AFP
Musikrecension

Artist: Kiss

Plats: Stadion, Stockholm

Redan på tunnelbanan syns ett par som matchat skinnjackorna med Gene Simmons respektive Paul Stanleys svarta sminkningar. En Kisskonsert är lite som att gå på maskerad och fenomenet känns typiskt för vårt förväntningssamhälle, där halva upplevelsen förläggs till uppladdningen.

Kanske är det därför Kiss själva kan fortsätta spackla igen skavankerna och rulla runt på gamla meriter. För även om de har ett nytt album i ryggen är “Sonic boom over Europe: From the beginning to the boom” ett talande turnénamn. Bandet gör på lördagskvällen storstilad entré på en nerfällbar ramp, öppnar med ”Modern day Delilah” men växlar snabbt in på 70-talsspåret med ”Cold gin”.

Antingen väljer man att se Kiss som fyra farbröder i för mycket smink eller så tar man dem för den freakshow de alltid har varit. Väljer man det senare får man – trots både toppar och rätt djupa dalar – mycket för pengarna.

Ingen pyroteknik i världen kan göra dagens upplaga till det hetaste bandet på jorden, men Kiss är inte bara ett bästsäljande varumärke, det är dessutom ett band med hybris.

Simmons krumbuktar sig i kryptonitgrönt sken, spottar blod, bullrar med basen och hissas upp i luften innan svennevräkiga arenabiffen ”I love it loud”. I själva verket är volymen långtifrån öronbedövande. Kiss kämpar i motvind på ett fullsatt Stadion men ljudet låter förvånansvärt bra ändå.

Paul Stanley kollar läget mellan varven, dirigerar publikens jubel som en trafikpolis men wailar i alla fall inte sämre än Whitney Houston i mellansnacket och sjunger inte alls så illa som det rapporterats.

Gitarristen Tommy Thayer gör en desto tunnare insats i ”Shock me” och förstärker bilden av Kiss som ett coverband på sig själva, bitvis i stort behov av en musikalisk bypass-operation.

Trummisen Eric Singer lyckas bättre med Peter Criss-balladen ”Beth” och Kiss har sparat krutet till extranumrens hitparad. ”Jag vill bli våt tillsammans med er”, snuskar Stanley till det och ger sig ut på luftfärd genom regnet. Sist ut är ”Rock’n’roll all nite” innan seriegubbarna säger god natt med konfettiregn och tidernas fyrverkeri.