Efter en stillsamt lågmäld inledning på udkonserten spelar Le Trio Joubran ut trumfkortet: suveräna låten ”Masar” där ett tema repeteras och varieras för att stegras mot ett våldsamt, virvlande crescendo. Ren musikalisk extas. Och publiken i Grünewaldsalen är redan hemma.
Huvudnumret under årets musikfestival Ramadan Nights i Re:Orients regi är den palestinska brödratrion Adnan, Wissam och Samir Joubran, alla tre på ud, den arabiska lutan, plus slagverkaren Yousef Hbeisch.
Bröderna blev Le Trio Joubran år 2004, inspirerade av legendariska gitarrtrion Al di Meola, John McLaughlin och Paco de Lucía. Tack och lov har brödratrion från Nasaret betydligt mindre egon. Och är betydligt mer generösa mot varandra. Därmed också mot publiken.
Visst är storebror Samir en virtuos som glimrar i blixtrande dueller med mellanbrodern Wissam, också han ett udkvicksilver. Men trion balanserar de briljanta hastighetstripparna med luftigt medryckande ökenmeditationer som ger plats för brödernas inkännande, medlyssnande spelstil. Udpoesi. Det är ingen slump att deras senaste cd är en livekonsert tillsammans med den arabiska lyrikens stora namn, Mahmoud Darwish, som gick bort häromåret.
På bara några år har Joubran blivit en av udvärldens mest omtalade grupper. De förvaltar traditionen och förnyar den, försiktigt men också lekfullt. I kvartslånga improvisationsnumret ”Safar” anar man länge spanska influenser vars källa till slut förtydligas. Uden förvandlas till gitarr genom ett öppet lån, Asturias ur Albéniz ”Spanska sviter”.
Joubran bjuder på en drömlik, finstämd och inte minst charmig konsert med mycket hjärta. Trion lyckas rentav med ett publikfrieri utan att det blir smetigt: allsång till Abdel Halim Hafez egyptiska 50-talshit Ahwak.
Hela Grünewaldsalen sjunger. Smått lycksalig kan jag inte annat än nynna med. Poesi är så mycket mer än ord.