En puls att lyssna och ansluta till. Festivalen World New Music Days har vågat blicka utanför den västerländska konstmusiken och dessutom har publiken strömmat till. Det får betraktas som ett gott betyg, tycker Martin Nyström.
På ett välbesökt seminarium inom ramen för World New Music Days i Göteborg – om ”tolkandets gränser” – gavs ett fantasieggande prov på hur det inte alltid måste vara så att musikern tolkar musiken. Utan att en tonsättare tolkar sin artist. I det här fallet norrmannen Henrik Hellstenius som i sitt performanceinspirerade verk ”Victoria counts” använt sig av violinisten Victoria Johnsons hus och hem, man och barn, vardagliga ljud och trudelutter och hela livshistoria. Om Victoria Johnson kan sägas representera ”världen”, ja då har festivalen med sin rubrik ”Listen to the world” verkligen lyckats med sitt uppsåt.
Vid sidan om musik som redan har ett globalt genomslag – av exempelvis Kaija Saariaho, Gérard Grisey, Philip Jeck, Nils Petter Molvaer och Hanna Hartman – har det varit fullt av ung musik med nya utblickar och udda referenser. Som Zeynep Gedizlioglus ”Akdenizli” som sägs vara baserat på de urgamla turkiska sånger som format hennes liv, rumänska Diana Rotarus fascinerande fantasi om livet som en sömn i ”Chant du sommeil”, Pui-Shan Sheuks wokinspirerade ljudbild av hettan i Hongkong, Fredric Bergströms handdrivna electronica för vevlira och laptop i ”Drone” och Robert Fokkens orkesterverk ”An eventful morning near East London” som vill framkalla känslan av att fastna på en sydafrikansk motorväg som i timmar blockerats av lösdrivna boskapshjordar.
Visst har det stundtals även varit tråkigt, jämntjockt och inkapslat. Men väldigt lite har präglats av beröringsskräck inför traditioner utanför den västerländska konstmusiken. Och, vilket är ett gott betyg för festivalen, publiken har strömmat till. Inför varje konsert uppvärmda av gitarrduon Gothenburg Combo som bjudit på helt suveräna småstycken ironiskt kallade ”Perspektiv på de sju kontinenterna” – så som två gitarrer kan uppfatta dem. Ett slags ”Listen to the world” förvandlat till en klackspark, men som bidragit till att etablera en avspänd nyfikenhet i salongerna. Inte så olik den lustfyllda safariattityd och förväntan inför det främmande som är självklar kring stadens filmfestival och dans & teaterfestival.
Denna avslutande etapp av World New Music Days, de tidigare ägde rum i Visby och Växjö (se DN 28/9 och 1/10), inleddes med George Gershwins ”An American in Paris”.
Lite lustigt att festivalens i särklass mest omtalade verk blev Simon Steen-Andersens ”Ouvertures” som just kan sägas vara ett svar på Gershwin och liknas vid ”En dansk i Shanghai”. Ett verk för elförstärkt gu-zheng (en kinesisk cittra) och symfoniorkester som är en fullkomligt briljant omvandling av en från början närmast apatisk känsla av att inte förstå var man är. Att bli lamslagen av en larmande främmande jättestad – men därefter väckas till liv av själva luften och dagern. Av en puls som inte stänger inne eller stöter bort. Utan som går att ansluta sig till. Bara man lyssnar till den.
Läs gärna mer i World New Music Magazine som handlar om Sverige. Med lysande artiklar av bland andra Erik Wallrup, Andreas Engström, Åsa Stjerna och DN:s Thomas Anderberg. Kan rekvireras från www.nutidamusik.se