Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Konsertrecensioner

Maggie Rogers på Debaser Strand i Stockholm

I skärningspunkten mellan sin egen folkmusikbakgrund och den moderna klubbmusiken har Maggie Rogers hittat något helt unikt.
I skärningspunkten mellan sin egen folkmusikbakgrund och den moderna klubbmusiken har Maggie Rogers hittat något helt unikt. Foto: Alexander Tillheden/Rockfoto

Nyanländ. Maggie Rogers karriär har rivstartat så tvärt att hon inte har hunnit skriva låtar.

3

MUSIK
Maggie Rogers
Scen: Debaser Strand, Stockholm

Pharrell Williams underskattade minst sagt Maggie Rogers när han vid deras första möte jämförde henne med Avicii. Samtalet ägde rum vid en masterclass på New York University i fjol. I klippet som finns på nätet får man se Rogers berätta att hon från sin bakgrund som folkmusiker börjat utforska klubbmusiken. Williams förväntar sig möjligen en valpigare syster till den svenske EDM-artisten. Överraskningen som drar över hans ansikte när beatet till ”Alaska” fylls ut med samplingar från en marockansk marknad, Rogers röst i lager, hennes trumslag mot jeansen, går inte att ta miste på. När låten är slut säger han, först, bara ”wow”.

Maggie Rogers är tjugotvå år och befinner sig mitt i själva definitionen av en raketkarriär. Sedan klippet från musiklektionen blev viralt har hon hunnit skriva på ett majorbolagskontrakt och åka på Europaturné. Spelningen på Debaser är hennes sista på resan, första i Sverige och utsåld på millimetern.

Vuxna stockholmare är sällan så här brötigt entusiastiska inför okända popartister, men den före detta banjospelaren från Maryland tycks beröra något väldigt djupt, inte bara hos stjärnproducenter. Energin i rummet känns nästan som under en konsert med en tonårsidol.

Dessvärre har Rogers bara fem låtar. Den skrala katalogen är hennes största, enda, brist. Ep:n ”Now that the light is fading” realiserar idén om att fånga upp dansmusikens transcendenta kvaliteter i klassiskt singer/songwriter-hantverk.

Men för att med band kunna bygga vidare på uttrycket behöver hon mer tid att själv äga det. Nu tvingas hon plocka fram gamla låtar, sådant hon komponerat i skolan. Konstigt säger hon själv.

Covern på Neil Youngs ”Harvest moon” känns mer naturlig. Den frisinnade kanadensaren är möjligen den som Maggie Rogers tydligast delar musikalisk hållning med. I övrigt har hon, som Pharrell också konstaterade efter att första chocken lagt sig, hittat något helt unikt.

Det enda hon behöver nu är att få åka hem och skriva.