Uppgraderingen från lilla Debaser Slussen till större filialen på Medborgarplatsen räcker inte till. Det är smockfullt, så fullt att även biosalongen på övervåningen har bokats upp för gäster som får titta på scenen genom ett panoramafönster och i högtalare höra spelningen så att säga i direktsändning. Och ändå står biljettlösa små klungor på trappan ute på Medborgarplatsen och försöker böna sig in. Det är synd om dem, för Midlake svarar upp mot alla förväntningar.
På nya albumet ”The courage of others” befäste gruppen sin ställning som vår tids ledande folkrockband, med en närmast perfekt briljans. Den stickiga och kvisthåliga planka som utgjort gruppens uttryck hade nu hyvlats alldeles slät och fin, och dessutom klarlackats. På Debaser Medis bränner de för alltid in sitt namn i den där plankan.
Tim Smith, som för det mesta sitter ner, har en röst som på scen möjligen inte är lika klar och nyansrik som på skiva, och någon gång har han problem att hålla tonen, men den samspelthet som de sju musikerna – fyra gitarrer – visar upp är anmärkningsvärd. Allt framförs med total balans, vare sig musiken tassar fram i solljusa skogsgläntor eller ylar sig högt över trädkronorna i Woodstock-aktiga powerfolkjam. Kanske allra mest imponerande är hur de kan sänka det loja lufsandet ner till ett rent hasande tempo i ”Fortune”, ”Rulers, ruling all things” och ”Van Occupanther”, utan att tappa nyansrikedom eller nerv. Det är ett mittenparti som i andras händer hade kunnat bli segt och saggigt, men här bara känns som en harmonisk andningspaus. Och så rullar de direkt därpå i gång ”Roscoe” som om inget vore lättare. Sa jag anmärkningsvärt?