Kanske skulle man kunna betrakta ”Modern Fantazias” som ett led i konstmusikvärldens utveckling, där solisterna blivit större affischnamn än dirigenterna. Eller så nöjer man sig med att se det som den popmusik med ”andra ramar” Ane Brun gav en föraning om i en DN-intervju för två år sedan.
På Södra Teatern talar den norsk-svenska singer/songwritern träffande om sin crossoverkonsert som ”resan i remixer”, där den alltid lika kreativa dirigenten Hans Eks smidiga arrangemang för kammarorkester skapar en sömlös väv snarare än lapptäcke. Ane Bruns egna låtar färdas genom århundraden och genrer – från skarven mellan renässans och barock till 1900-talets modernism, improvisation och en solocover på Alphavilles syntpopsingel ”Big in Japan” med akustisk gitarr.
Mest fascinerande är hur sångerskan med ”Laid in earth” lyckas göra Purcells skeva mörker i Didos klagan till sitt eget. Den engelska barocktonsättarens ”King Arthur”-hit ”Fairest isle” blir lite mer av en folkvisa, trots pizzicatoplock och vibrafon. Även första mötet med den amerikanske avantgardisten John Cage – hans fjärde stråkkvartettsats – kommer lite i kläm men fungerar ändå fint som övergång. Liksom Erik Saties små pianosnuttar ”Avant-dernières pensées”, läckert omarrangerade med bubblande träblås.
Valet av verk är knappast självklart men känns ändå både sammanlänkat och genomtänkt. Också fast projektet nog egentligen berikar Ane Bruns låtar och den brännande dramatiken som bor i dem mer än vad det tillför den klassiska musiken. Samtidigt är ”Modern Fantazias” ett fantastiskt initiativ och ett smart sätt att göra musikhistorien mindre museal. Inte minst för att se hur ett groove tryggt kan vagga in en Purcell-fantasia i Bruns egen ”Lullaby for grown-ups”. Eller hur välvilligt en Monteverdi-madrigal lånar sig till en släpig jazzomfamning som avrundning på en helt och hållet hänförande konsert.
”Modern Fantazias” ges även lördag 10 april kl 21.