Tyskar kan ha rätt mättade namn. Ingolf Burkhardt, till exempel. Han kommer från en del av landet där blåsorkestrar inte är någon bristvara, och där han följaktligen lärde sig spela trumpet. 1990 blev han medlem i Nordtyska radions storband och lärde så småningom känna Nils Landgren, som sedan många år gör goda affärer i Tyskland. På den vägen är det. När Landgren inleder sin tredje och sista säsong av Nisse Landgrens Hörna, ett forum han i stor utsträckning har vigt åt just tysk jazz, är det Burkhardts grupp Jazul som står på scengolvet.

Musiken är funkig jazzfusion men med öppningar. Bland kvällens covers finns ”En gång i Stockholm”, som Monica Zetterlund sjöng i Melodifestivalen 1963, och Stings ”Fragile”, som delvis framförs på spanska. Huvudstyrkan i Jazul är erfarna studiomusiker, vilket skulle kunna förklara den allmänmusikaliska aptit som tyvärr riskerar att gå stick i stäv med ett mer individualistiskt och personligt uttryck.

Burkhardt är likafullt en utomordentligt skicklig trumpetare och flygelhornist. Gitarristen Roland Cabeza är också vass, och som mest smakfull då han undviker att scatsjunga unisont med sitt eget spel. Basisten Achim Rafain envisas med femsträngad elbas och uppehåller sig gärna på den lägst stämda sträng som sällan eller aldrig gifter sig riktigt med ljudbilden i övrigt. Mest karaktär – och kanske också minst studiojobb – har trummisen David ”Dezzy” Paulicke, vars grooviga stomp för tankarna till Ahmir ”Questlove” Thompson i amerikanska The Roots.