Konsertrecensioner

Passion Pit på Debaser

Fredrik Strage jämför Passion Pits Michael Angelakos med en lekledare på ett kristet popkollo.

Foto: Olle Kirchmeier / Rockfoto Fredrik Strage jämför Passion Pits Michael Angelakos med en lekledare på ett kristet popkollo.

  • Skriv ut
  • Öka textstorlekMinska textstorlek
  • Rätta artikeln

Läsarreaktioner

Musikrecension

Artist: Passion Pit

Plats: Debaser Slussen, Stockholm.

DN:s Fredrik Strage ser Passion Pit på Debaser och tröstar sig med att bandet är ett hippt eklektiskt band som ofta byter stil. "Om de stryker alla ingredienser i sitt nuvarande sound kan nästa skiva bli riktigt bra."

DN:s Fredrik Strage ser Passion Pit på Debaser och tröstar sig med att bandet är ett hippt eklektiskt band som ofta byter stil. "Om de stryker alla ingredienser i sitt nuvarande sound kan nästa skiva bli riktigt bra."

Passion Pit startade när sångaren Michael Angelakos skrev fyra låtar till sin flickvän på Alla hjärtans dag. Bandet döpte sig efter en gammal porrvåffla med Traci Lords. Trots det är musiken totalt befriad från sex och åtrå. Det behöver inte vara ett problem – särskilt inte i dessa tider av översexualiserad dansmusik – men när Passion Pit kombinerar ljummet jazziga arrangemang med hurtig, kastrerad indiedisco fyller de mig med svår ångest. ”This was so much fun!” utbrister Michael Angelakos före extranumren. Han känns som en lekledare på ett kristet popkollo.

Egentligen är det inget större fel på låtarna men Angelakos förstör dem med sin muppiga falsettstämma. Han har samma burriga frisyr som de lika svåruthärdliga Mika och Salem Al Fakir. I de myspysigaste partierna inbillar jag mig att det är håret som sjunger. Kalufsen känns som en ondskefull parasit som tagit kontrollen över Angelakos, hans bandkamrater och alla stackars indiebarn som hoppar runt jämfota med glasartade blickar.

Annons:

Passion Pit har antika, trägavlade syntar på scenen. Det är nästan fascinerande att man kan använda så vackra instrument till att skapa något så hemskt. Moogmisshandeln vill aldrig ta slut. Keyboardisterna lattjar fram trudilutter från barnprogram som man förträngt, en kulört, kräkframkallande Klapp & Klang-mardröm. Den enda trösten är att Passion Pit tillhör de hippt eklektiska band som ofta byter stil. Om de stryker alla ingredienser i sitt nuvarande sound kan nästa skiva bli riktigt bra.

0 . Per sida:

Andra har läst

Digital prenumeration

Mer från förstasidan

 Vetenskapsjournalisten Henrik Arnstad: Den svenska debatten återspeglar ofta klichéartade fördomar om hur ”riktiga fascister” måste se ut. 5  2 tweets  3 rekommendationer  0 rekommendationer

arnstad
Foto:TT

 DN Debatt: Här är det ideologiska stoffet som visar fascismen i SD. 80  17 tweets  63 rekommendationer  0 rekommendationer

 Satt i polisbilen. Den misstänkte gärningsmannen ska vara död.

Annons:
kombo
Foto:TT Peter Englund och Sara Danius.

 Peter Englund avgår. Överraskande besked i Svenska Akademien. 913  49 tweets  864 rekommendationer  0 rekommendationer

 Björn Wiman: Ingen kommer att kunna öppna den berömda dörren med samma elegans som Danius. 25  17 tweets  8 rekommendationer  0 rekommendationer

Annons:
Annons:
Annons:
Annons:

Spara 498 kr!

 Läs DN digitalt – var, när och hur du vill.
Annons:
Annons:
Annons:
Annons: