Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Konsertrecensioner

Patrick Wolf på Debaser Medis, Stockholm

Patrick Wolf med falk.
Patrick Wolf med falk. Foto: Petter Hellman
Musikrecension
4

Artist: Patrick Wolf

Plats: Debaser Medis, Stockholm

Det dröjer ända till extranumren innan Patrick Wolf svidar om från svart till vitt, återvänder med en uppstoppad falk på axeln och utnyttjar hela sin färgpalett. Men så blir det också en fenomenal final med allsångsfyrverkerier som ”The magic position” och en storstads­romantisk ”The city”.

Väntan på förlösningen känns samtidigt lång: vacker men vindlande. Popvargen från London inleder konserten i svart slängkappa med debutens ylande ”Wolf song”. Men trots att han faktisk varvar sitt dystrare material med ystrare stunder från senaste skivan ­– den förälskade ”Lupercalia” ­– finns det något reserverat över Wolf. Som om han framför den handmålade höghuskulissen i svart och vitt vill gestalta sin egen mödosamma resa mot en ljusare tillvaro.

Omsorgsfullt flätar han ihop sin elektroniska indiefolkpop med ukulele, harpa och violin. Femmannabandet får fart på det östeuropeiska fotarbetet i ”The libertine” innan Wolf slår ett slag för romerna med ”The Gypsy King” och smyger in en snutt ”Black is the colour (of my true love’s hair)” a cappella. Även yviga ”The bachelor” sätter det folkloristiska framför det färgglada, men ”Get lost” bäddar för mindre handklappseufori med en fin liten blinkning till Cure-släktingen ”Boys don’t cry”.

”Hur mår ni?” undrar Wolf plötsligt, deklarerar att ”Bermondsey street” handlar om fri kärlek och kliver äntligen in i den mer utåtriktade rollen som brittisk popdandy. Som sådan är han ju storslagen.