Tiden för en ”Missa mariposa” (Fjärilsmässa”) kunde inte varit bättre än nu när luften äntligen vimlar av övervintrade nässel- och citronfjärilar. Och vi vet att resten av dom fjärilar som är på gång nu väntar på sin förvandling.
I Göteborgs domkyrka var också spänningen inför Kammarkören Pro Musicas och Göteborg Wind Orchestras uruppförande av Paula af Malmborgs nya verk, till text av Karin Klingenstierna, under ledning av Jan Yngwe. Ett verk som går rätt på existensen men som gör det med ”Gniii!” – det aldrig tidigare hörda lätet inifrån en puppa.
Den som hörde Paula af Malmborg Wards tuppfjädrande ”Il gallo cortonese ” i Helsingborgs konserthus förra våren eller blodtrycksstycket ”Evergreen” på världsmusikdagarna i Växjö i höstas, vet att hon har ett unikt temperament inom den nutida svenska konstmusiken som gärna förenar liv och död med lätthet och humor. Det var därför heller ingen tillfällighet att hon vid presentationen av sin ”Missa mariposa” refererade till dödscenen i filmen ”Picassos äventyr” där Picassos ses smälta samman med en vägg av filmjölk. Att kalla den sats i detta verk som leder fram till den färdiga fjärilen för ”Puppapop” känns också mycket Hasse och Tage.
Men formen i ”Missa mariposa” är självklart inspirerad av fjärilens egna metamorfoser. Och förvandlandet inleds med en klarinettstämma i en virvlande uppåtvind som drar ett efter ett av blåsorkesterns klanger med sig tills hela klangkroppen rycker och vaggar av ett nöjsamt swingbeat. En tindrande dansant atmosfär där kören lättsamt kan konversera om tillblivelsens överraskningar (”Vad blev du?”) och samla sig till de färgnistrande jätteackord som bildar ordet ”mariposa”, som är spanska för fjäril.
Men inte heller den som främst associerar ordet ”mariposa” till tjurfäktningens kanske vackraste och samtidigt farligaste rörelse blir utan. Döden väntar också i detta verk. I form av punkterande nålstick en elegi över en död Closter pigra – en ”pärlgrå högstjärt” fångad och lagd under mikroskopet.
Ett tydliggörande och fasthållande av livet som först ger kören ett aggressivt anfall innan den rensar luften för det som inte kan förklaras alls. ”Jag existerar”, sjunger den och försvinner ut i aprilkvällen med ett ogripbart ”suuuuuum”.