Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Konsertrecensioner

Robert ”Robi” Svärd i Västerås konserthus

Robert Svärd med sångaren Alfredo Tejada och dansaren Ann Sehlstedt.
Robert Svärd med sångaren Alfredo Tejada och dansaren Ann Sehlstedt. Foto: Kristoffer Hasselberg Rockfoto

Som nybliven internationell flamencostjärna turnerar nu Robert ”Robi” Svärd i Sverige med spanska sångare och slagverkare och en musik som hittat flamencons essens.

4

Konsert

Robert ”Robi” Svärd

Scen: Västerås konserthus.

 

Förra årets häftigaste genombrott i den internationella flamencovärlden var en göteborgare. Gitarristen Robert ”Robi” Svärd lade ut en av sina flamencolåtar som videoklipp på Facebook, kort därefter hörde en av flamencons bästa sångare av sig, Alfredo Tejada, hänförd över vad han hade hört. Snart hakade även slagverkaren Miguel ”El Cheyenne” på, en musiker av samma kaliber.

Svärds debutalbum ”Pa’ki pa’ka” med egenkomponerade låtar spelades in i Granada och gavs ut på tyskt skivbolag. Snart hörde världspress som BBC av sig. Albumet utnämndes till ett av tio “top of the world”-album av det brittiska musikmagasinet Songlines och hyllades inte minst i Spanien.

Sverigeturnén inleds i Västerås i sällskap av de spanska storheterna. Det är också fint att den arabiska influensen i musiken förstärks av oudspelaren Ahmad Al Khatib, samt violin och kontrabas i ensemblen. Medan Svärd annonserar nya låtar som världspremiärer, passar han på att stämma om gitarren för att få olika klangfärg när han spelar sina soleás, bulerías, alegrías, rumbas, tangos, guajiras.

Mellan låtarna blir det lite stumt, desto mer intensivt när sången levereras. Tejada följer musiken med handklapp och tolkar låtarna med sin råa rivjärnsröst, högröd i ansiktet. Det här är så långt ifrån mesigt man kan komma, känslorna väller fram som ett kraftfullt vattenfall.

Den största behållningen är när Svärd och Tejada riktigt kommer samman som i ”Lágrimas secas”. Det är rena dynamiten och i applåderna behöver man nästan kippa efter andan. Det här är levande musik som växer och krymper dynamiskt i stunden.

Svärd spelar avslappnat, fingrarna far över strängarna. Men så är han också en gitarrist som fått äran att spela på ”La Maestro”, flamencomästaren Paco de Lucias egendesignade gitarr, som efter hans bortgång turnerat runt på olika festivaler i världen.

Att Svärd är klassiskt tränad märks, utbildad på musikkonservatoriet i Sydney. Det var också där han upptäckte flamencon genom gitarristen Niño Josele, känd bland annat från filmen ”Latcho drom”.

Det som imponerar mest är Svärds låtar, hur han uppenbarligen hittat essensen i flamencon och lagt till sig själv. Det egna tonspråket låter nytt och fräscht tack vare bländade gitarrteknik, upptäckarlust, tajming.

Han stämmer om gitarren igen till nya klanger som bottnar i flamencogenren med influenser från kubansk musik, barockmusik och toner av svensk folkmusik, tycker jag mig höra.

Konserten inleds och avslutas med solodans av Ann Sehlstedt, ”La Pantera”, som kraftfullt arbetar sig in i musiken med handklapp och smattrande klackar i golvet, utan att dansen tar överhand. Mellansnacket skulle kunna ge mer och ensemblen skevar lite som helhet.

Men i det stora hela: Wow! När hörde vi senast ett sådant här svensk-spanskt flamencogäng med nykomponerad musik på internationell nivå?