Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Konsertrecensioner

Shawn Mendes på Globen

Shawn Mendes kan konsten att kommunicera med sin unga publik.
Shawn Mendes kan konsten att kommunicera med sin unga publik. Foto: Rockfoto

En hygglig artist med fantastisk publik, skriver Mattias Dahlström om Shawn Mendes på Globen.

3

Konsert

Shawn Mendes

Scen: Globen, Stockholm.

 

I inledningen av andra låten ”The weight” ber Shawn Mendes publiken att sjunga med. Det är förmodligen en av de mest överflödiga uppmaningarna någonsin. De tolv tusen purunga struparna i Globen har, bara under den inledande ”There’s nothing holding me back”, redan med all önskvärd tydlighet visat att de inte kommer missa att understryka en stavelse ur den artonårige kanadensiska sångarens mun.

Det är svårt att uppleva det och förbli oberörd. Man ska ha ett hjärta av sten för att inte se det fina i hur falsettjuten når trumhinnepåfrestande nivåer varje gång tillfälle ges i en låtpaus eller ett instrumentalt parti. Det är omöjligt att inte värmas av de tusentals mobiltelefonlampor som bildar ett vitt hav under ”Never be alone”.

Hade man kunnat betygsätta konsertpubliker på en skala mellan ett och fem hade den här fått 87.

På ett par sätt är det också relativt lätt att förstå de översvallande reaktionerna. Shawn Mendes är inte särdeles spännande eller karismatisk, mer trevligt tonårstrulig, men har en lightsoulig röst och ett sätt att bygga sina mjukpoplåtar med småkluriga gitarrfigurer som särskiljer honom från en (ännu) mer slätstruken kollega som Ed Sheeran.

Mendes har också hittat ett något anonymt, men ändå pådrivande, akustiskt midtempoläge som gör att man kan se mellan fingrarna med rätt många texttveksamheter och det misslyckade försöket att använda hårdare gitarrer i ”No promises”.

Pojkbandskonserter – och Shawn Mendes får nog kategoriseras som ett pojkband även om han råkar vara soloartist – handlar också mycket om att kommunicera på rätt sätt och där har Mendes, trots sin unga ålder, redan lärt sig det mesta. Han sjunger delar av konserten mitt ute i publiken för att komma nära de som annars sitter längst bort, han pratar om magin i att vi får uppleva det här tillsammans och han lovar att Sverige har en speciell plats i hjärtat eftersom han spelade här inför några hundra personer för bara ett par år sedan.

Ur det perspektivet sätter han under nittio minuter inte ett fotsteg fel.