För ett år sedan, i den omedelbara skuggan av Rikskonserters nedläggning, dök festivalen Sound of Stockholm upp – ”utan kansli eller anställd personal”, som man sa – som om den gamla institutionens död var det bästa som hänt det samtida fria musiklivet.
Och när SoS nu återkommer 2011 i en mera fokuserad form och dessutom med Kulturhuset som bas, är det som om man nästan inte längre vill minnas Nybrokajen 11. För det är ju här vid Sergels torg som den samtida musiken har sin mest adekvata hemvist. Ett hus som i likhet med den samtida musiken präglas av en dynamisk dialog mellan det modernistiska arvet och dagens urbana öppenhet.
Öppningskvällen var också på ett lysande vis designad utifrån denna dialog – med kammarensemblen Pärlor för svin i ena ringhörnan och den amerikanska cellisten Frances-Marie Uitti i den andra. Med ett radband av korta stycken, de flesta helt nyskrivna, utmanade Pärlor för svin på sitt suveräna vis var gränserna går för det vi ibland kallar ”konstmusik”.
Alltifrån Marie Samuelssons underbara ”Fantasia i en cirkel” där klangerna blir mänskliga när de liksom talar med varandra runt en självande stillhet, till Lise-Lotte Norelius djärvt avhumaniserade ”Floppy Pigs” där livet blir synligt när vi minst av allt tror att det kan finnas kvar. Dessutom framfördes Annie Gosfields ”Cranks and cactus needles”, en fantastisk försmak på Gosfield som får sin egen festivalkväll i dag, torsdag. Missa inte!
Efter detta var det dags för Frances-Marie Uitti och musik för solocello av några av modernismen största som Uitti själv haft direktkontakt med – namn som Salvatore Sciarrino, Giacinto Scelsi, John Cage och György Kurtag. Och vilken resa det blev, med Uitti som föreläsare, estradör och avantgardist i ett land som nästan inte finns längre. Där tron på musikens utvecklingsmöjligheter genomsyrar varje sekund i livet. En fin dröm att efter konserten beträda Sergels torg med.