Rädslan att ta i för mycket har aldrig varit ett problem för Ola Salo, vare sig i The Ark eller i soloprojekten som gått från bombastiska flörtar med den klassiska musiken till att spela Jesus. Tvärtom är det en av Salos största tillgångar och att få ­Radiosymfonikerna som komp­band under tre kvällar borde ge idealiskt utrymme att spela ut alla sidor.

Nu är orkesterinramningen i och för sig ingen nyhet. Redan på ­avskedsturnén i somras parade The Ark ihop sig med Dalasinfoni­ettan för sin konsert på Peace & Love.

Men kanske är det också tur i oturen att The Ark-kännaren Jonas Nydesjö, som bland annat arrangerat för bandets senare album, snabbt hoppat in på dirigentpulten som ersättare för en sjuk Anders Berglund.

Ändå tar det ett tag innan konserten får styrfart. Det börjar överraskande försiktigt med fladdrande fågelsång ur Eino Juhani Rautavaaras ”Cantus Arcticus”.

En nästan överdrivet smart koppling till Salos efterföljande teatrala svanar i ”Cygnet to cygnet”. Fast även låtar som borde fungera perfekt med symfoniorkester som ”Singing ’bout the city” med sina Beethoven-lån eller frikyrko­hymniga ”Have you ever heard a song” med körinsats från elever på Stockholms Musikgymnasium, ­låter onödigt bleka när Salo själv inte riktigt når ut med sin röst på grund av det inledningsvis mediokra ljudet.

Men i takt med att Salo tycks lossa på både röst och sitt gängliga kroppsspråk kommer en slags nystart för konserten med avstamp i den nästan habanera-gungande versionen av Rufus Wainwrights ”Vibrate” och det storslagna retro-soundet (tänk Bondfilm) i David Bowies ”Lady grinning soul”. Överhuvudtaget är det en av de mer uppfinningsrikt arrade upplagorna i Svenska stjärnor-serien och Radiosymfonikerna låter just som den”supergrupp” som Salo dubbar dem till innan han gör en nedtonad ”The worrying kind” som slutar i en genialt speldoselik slinga från soloharpa och minicymbal.

Inget ”bonnashuffle” den här gången som Salo säger apropå helgens anstormande Melodifestival, innan det blir Patti Smith, handklappningar och en återgång till mer normala rockstämningar.