Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
Konsertrecensioner

The Nomads på Strand, Stockholm

The Nomads på Strand.
The Nomads på Strand. Foto: Mattias Pettersson
Musikrecension
4

Artist: The Nomads

Plats: Strand, Stockholm

Vi är jämngamla, The Nomads och jag. Kanske är det därför jag har så svårt att sluta tänka på hur coolt det hade varit om bandet hade bildats 1980 i Sumpan, spelat industrisynth och 32 år senare tryckt upp t-tröjor med kommunvapnets blixtar och kugghjul. Nu kommer de från grannkommunen och kränger tishor med Solnasolen – men deras skitiga garagerocksound låter verkligen strålande på Strand. Från inledande stänkaren ”Miles away” till ”aftonens sista”, som sångaren Nick Vahlberg säger när det blivit dags att gå hem med det punkiga Jack Oblivian-numret ”American slang”.

Repertoaren är som vanligt en sund blandning av egna och and­ras retrorullande rock’n’roll med punkigare utposter och surfsnygga ”Where the wolf bane blooms”. Trofast och taktfast men aldrig trist. Rockrökaren ”Up, down or sideways” sitter inte riktigt ännu live, men annars känns många av de nya låtarna redan tidlöst klassiska.

På 80-talet var The Nomads tjugo år före sin tid med en bakåtblickande garagerockstil som senare annekterades av The Hellacopters och The Hives. I dag är Solnas stoltheter en apart skara till det yttre –­ från page till prickig slips – ­men med ett vältrimmat och spänstigt samförstånd som många av deras yngre kolleger är miltals från.

Förbandet Royal Baths från Brooklyn låter betydligt lamare när de vältrar i gång sin mystiskt mörktonade garagerock och kavlar ut surfriff på förgräddad spacerockbotten med såväl stabilitet som snirklighet. Stundtals – ­ som ”After death” – kan de påminna lite om Nirvanas 90-talstagning, men ofta blir det mer hypnotiserande än riktigt engagerande.