Mitt DN
logo-woman
välkommen
Vill du göra adressändring, göra uppehåll eller anmäla utebliven tidning?
Mina bokmärken
Skribenter jag följer
Mina bokmärken
Det är lite ensamt här inne

Klicka på bokmärkessymbolen vid artikeln för att spara i denna lista

Ta bort markerade
Avbryt
Vill du ta bort markerade bokmärken?
Avbryt
The Nomads på Strand.

Foto: Mattias Pettersson The Nomads på Strand.

  • Skriv ut
  • Öka textstorlekMinska textstorlek
  • Rätta artikeln

Läsarreaktioner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Musikrecension

Artist: The Nomads

Plats: Strand, Stockholm

The Nomads på Strand, Stockholm

Bokmärk artikel

Vi är jämngamla, The Nomads och jag. Kanske är det därför jag har så svårt att sluta tänka på hur coolt det hade varit om bandet hade bildats 1980 i Sumpan, spelat industrisynth och 32 år senare tryckt upp t-tröjor med kommunvapnets blixtar och kugghjul. Nu kommer de från grannkommunen och kränger tishor med Solnasolen – men deras skitiga garagerocksound låter verkligen strålande på Strand. Från inledande stänkaren ”Miles away” till ”aftonens sista”, som sångaren Nick Vahlberg säger när det blivit dags att gå hem med det punkiga Jack Oblivian-numret ”American slang”.

Repertoaren är som vanligt en sund blandning av egna och and­ras retrorullande rock’n’roll med punkigare utposter och surfsnygga ”Where the wolf bane blooms”. Trofast och taktfast men aldrig trist. Rockrökaren ”Up, down or sideways” sitter inte riktigt ännu live, men annars känns många av de nya låtarna redan tidlöst klassiska.

Annons:

På 80-talet var The Nomads tjugo år före sin tid med en bakåtblickande garagerockstil som senare annekterades av The Hellacopters och The Hives. I dag är Solnas stoltheter en apart skara till det yttre –­ från page till prickig slips – ­men med ett vältrimmat och spänstigt samförstånd som många av deras yngre kolleger är miltals från.

Förbandet Royal Baths från Brooklyn låter betydligt lamare när de vältrar i gång sin mystiskt mörktonade garagerock och kavlar ut surfriff på förgräddad spacerockbotten med såväl stabilitet som snirklighet. Stundtals – ­ som ”After death” – kan de påminna lite om Nirvanas 90-talstagning, men ofta blir det mer hypnotiserande än riktigt engagerande.

Kommentarer (0)

Den här artikeln går inte längre att kommentera.

0 Per sida:

Digital prenumeration

Mer från förstasidan

hasselby1000
Foto:TT

 Barnen satt i baksätet. 37-årige mannen uppges ha haft ”en hel del fiender.” 64  6 tweets  58 rekommendationer  0 rekommendationer

 Reagerar på utspelet. ”Vi tycker inte att det är okej.” 3  2 tweets  1 rekommendationer  0 rekommendationer

zlatan-288
Foto:DN
Annons:
Annons:
Annons:
Annons:
Annons:
Annons:
Annons:
Annons: