Det är en magisk afton. Det skånska soulhoppet Albin Gromers första Stockholms­konsert. Romantik och cirkus­valser med Tingsek. Ett slående antal hånglande par. Latin soul-feber inne på etablissemanget. Men vi börjar från början.

Malmöfyndet Albin Gromer gjorde i vintras succé på P3 Guld-galan med sin hudlösa, bultande electrosoul och berör även Mosebackepubliken med sin utlevelse och grymma röst.

Allt nytt material är inte lika starkt som välbekanta ”Här inne hos mig” och ”Så många gånger”, men Gromer bekräftar än en gång hur nära hjärtat man kommer med soul på svenska (läs skånska) och får åtminstone mig att längta sönder mig efter skivan.

Tingsek bevisar å sin sida att de flesta artister skulle tjäna på att stöpa om sina låtar i stråkversioner, åtminstone om Vindla String Quartet satt bakom stråkarna och Måns Mernsten kompletterade på rhodes och moog. Arrangemangen är ofta svindlande vackra och får nästan Tingsek själv att gråta på slutet. Men så har han ju väntat på det här projektet i 32 år – sedan han som femåring hörde fiolvirvlar i Beatlestappning.

En saboterande ljudmast tvingar honom att använda ”hårdrocks­gitarren” i stället för den akustiska, vilket inte alltid gör låtarna rättvisa. Men ibland blir de tekniska motgångarna tillgångar som på ”Good vs bad”, vars arr blir ännu mer intressant av ett paniksträngbyte mitt under låten.

Kvällens största stund infaller dock under duetterna med Linnea Henriksson från jazzkombon Prylf. Eller som Tingsek själv samman­fattar när hon kliver av scen: ”full göttighet på den där Henriksson.”