Det är svårt att inte gilla initiativet. Ett stort antal mer eller mindre etablerade och rutinerade rappare från olika delar av landet går samman i ett stort, ganska löst sammansatt kollektiv.
Det hade kunnat bli rörigt på scen. För rörigt. När kollektivet kallar konserten för ”Tumult” fattar man vartåt de vill komma, var de vill hamna, och visst är det stundtals kaotiskt och röjigt, men inte på ett slarvigt sätt. Aldrig så att det går ut över koncentrationen. Aldrig så att energin spiller ut åt flera håll. Den hela riktas hela tiden utåt, framåt.
I stället blir brokigheten, den lösa sammansättningen, en styrka. Som bidrar till det höga tempot, den stora variationen och den fantastiska stämningen på Kägelbanan. Med dj Large som ensam sammanhållande kraft byter kollektivmedlemmarna av varandra i en hysteriskt hög fart. Och med en övertygande jämn kvalitet. Organismen och Pstq från Mobbade Barn Med Automatvapen möts av mest jubel, som de ärrade veteraner de är, men vassaste enskilda låtarna är nog ändå Queffs ”Låtsas som du sover” och SKÅNE:s ”Alltid öppet”.
Åtminstone fram till dess att Daltones ”Riv taket” nästan lever upp till sin titel och höjer temperaturen så mycket att snön på Mosebacketerrassen ovanpå Kägelbanan förmodligen smälte.
Till slut, efter en trekvart ungefär, står hela DBS på scen. Det var väl oundvikligt. Men inte ens då förloras fokus. Det här var ett styrkebesked av svensk hiphop.