Soulstjärnan Erykah Badu stod för lekfulla rytmutsvävningar på Way out west. Men lördagskvällen tillhörde Kanye West. Och riktigt intressant blev det när han tog hjälp av svenska trion Peter Bjorn and John.
Om fredagskvällen var lite av en relikernas afton avrundad med The Pogues, är lördagen mer själfull. En tjugominuters soundcheck i ett späckat festivalschema är tålamodsprövande, men den inte särskilt flitiga Sverigebesökaren Erykah Badu betalar tillbaka med råge när hon stegar in i sitt Roberta Flack-burriga hår med ett följsamt, groove-byggande band i ryggen.
Badu har skapat lite av en kult omkring sin person och är en lagom sofistikerat, småkylig publikdomptör. Med "On & on", "Bag Lady", "Appletree" och en panflöjtspyntad "I want you", som utmynnar i färgglada discotakter, blir det i första hand en elastisk greatest hits-show. Bakom hennes guldkantade klädkreation döljer sig lite oväntat ett Pink Floyd-linne - "Dark side of the moon" är inte precis det första man tänker på i sammanhanget - men å andra sidan överraskar Badu gärna med lekfullt experimenterande rytmutsvävningar. Hennes styrka ligger till stor del i att hon tillåter såväl strukturer som röst att vara tänjbara och visar sin mångsidighet inom r’n’b-idiomet, från den jazziga till mer hiphoptyngda soulen.
Samtidigt är Badu knappast Way out wests verkliga dragplåster, i alla fall inte att döma av publiktillströmningen. Antalet besökare känns överlag något mindre under lördagen, men det stora intresset för en riktig festival nära stan i kombination med artistutbudet får sägas göra Way out west både till en succé och riktigt hotfull utmanare på marknaden, om festivalen får en uppföljare nästa år. Konkurrenternas kritik om dubbelroller och det faktum att Way Out West snodde Emmabodafestivalens traditionella helg är på sätt och vis sekundära - det är trots allt vad man serverar besökarna som i slutänden har betydelse, i synnerhet när biljettpriserna över lag nått allt högre nivåer.
"Jag vill bjuda publiken på en brasiliansk fiskarkvinnas rock’n’roll", sa freakfolk-scenens fixstjärna Devendra Banhart i en intervju för två år sedan (DN 3/7.2005). När han i eftermiddagshettan barbröstad intar Azalea-scenen skruvar han tillbaka tiden och pendlar mellan spansk underhållningsorkester och new age-boogie. Men flumfaktorn har avtagit; Banhart har idag mindre guru och mer Jim Morrison eller Marc Bolan över sig. Snyggast under en lite ojämn och stundvis ofokuserad spelning låter "Carmensita" från kommande skivan "Smokey rolls down thunder canyon".
Festivalens stora besvikelse är förstås Lily Allens återbud. Ersättarna Teddybears Sthlm är en klen tröst även om Sveriges svar på rockrappande Beastie Boys alltid är roande. För charmen står istället Regina Spektor som trollbinder ensam vid sin flygel, medan Juliette & The Licks outhärdliga vräkrock åtminstone kompenserar för det röjigt spektakulära.
Framåt midnatt står det ändå klart att lördagskvällen tillhör Kanye West. Stråksektionen är på plats och hiphopens självutnämnde frälsare (han har poserat som Jesus på omslaget till musiktidningen Rolling Stone) kramar ur det bästa ur albumen "The college dropout" och "Late registration" innan det är dags för examen. Daft Punk-samplande "Stronger" från kommande albumet "Graduation" förvandlar området nedanför Flamingo-scenen till en kokande partykittel innan stämningen trissas upp ytterligare av "Gold digger".
Kanye West har på relativt kort tid hunnit bygga upp en egendomligt solid låtkatalog. Politiskt pyrande Bondtema-adaptionen "Diamonds from Sierra Leone", "We don’t care", "Jesus walks" och avrundande "Touch the sky" låter på något sätt redan klassiska. West har också en osviklig känsla för dramaturgi och är helt enkelt en enastående underhållare. Alla får sitt när han hetsar igenom en snabbkurs bland producentmeriterna och bjuder på halv-medleyn med Eurythmics "Sweet dreams" och The Verves "Bittersweet symphony". Men kvällens verkligt intressanta möte inträffar ändå först när svenska trion Peter Bjorn and John gör hiphop-giganten sällskap på scen i en version av fantastiska "Young folks".