Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Konsertrecensioner

Zarah Leander 100 år

Musikrecension

Verk: Zarah Leander 100 år

Plats: Grünewaldsalen i Lpmsertjiset, Stockholm

Medverkande: Mattias Enn, Samuel Skönberg

I torsdags skulle Zarah Leander ha fyllt hundra år och nu dyker denna omdiskuterade men också avgudade diva upp lite överallt. På själva födelsedagen invigdes ett museum i Norrköpingstrakten, journalisten Jutta Jacobis färska biografi "Das Leben Einer Diva" kommer snart på svenska, vid Lunds universitet pågår ett forskningsprojket kring Leander som gayikon och i höst har Folk­operan urpremiär på "Zarah", en opera om hennes framgångsrika tyska filmkarriär under andra världskriget.

Mattias Enn väljer den kanske svåraste hyllningsformen när han agerar ställföreträdande primadonna inför en utsåld Grünewaldsal. "Estradör" kallar Enn sig själv och det vilar något anakronistiskt över den smokingklädda gestalt som framför tjugofyra Zarah-nummer tillsammans med säkre Samuel Skönberg vid pianot. Blundar man är det nästan som att höra divan själv. Den noggranna deklamationen, vibratot, sugandet på konsonaterna.

Men främst verkar det vara den sena larger-than-life-divan som Enn har detaljstuderat. Det är kanske därför som de mer subtila numren före paus - vare sig det gäller fyndiga Karl Gerhard-texter eller 30-talets tvetydiga filmmelodier - känns ytligt poserande, medan blocket med Lean­ders självironiska sånger som "Yes sir!", "Jag är en dam med ett rikt förflutet" eller det komiska primadonnaporträttet i "Jag har blivit mycket, mycket bättre nu på gamla dar" är det som ger avtryck och som får en att förstå fascinationen för originalet.