Maria Lind, chef för Tensta konsthall:
– Sverige har en hög procent internationellt verksamma konstnärer i jämförelse med andra länder.
Men olika konstnärer är också stora i olika världar.
Enligt Maria Lind blir konstvärlden mer och mer uppdelad mellankonst som cirkulerar mellan gallerier och mainstreaminstitutioner och en mer undersökande konst. En konstnär som Klara Lidén fungerar bättre i det första sammanhanget, enligt Lind.
– Personligen tycker jag att hon är Ikea, en förtunnad och lättsåld variant av något som kanske görs bättre av andra. Att tala om ”stora konstnärer” är inte så relevant, utan snarare i vilka sammanhang olika typer fungerar.
– Den intressantaste konsten äger mest rum inom det som inte ses lika ofta på mainstreaminstitutionerna, säger Maria Lind. Hon menar att ”svensk konstscen” inte är särskilt intressant för utomstående, som snarare ser på spännande konstnärskap, oavsett härkomst. Men menar att många konstnärer från Sverige som inte är uttalat kommersiella har en större verksamhet utomlands än här hemma.
– Kulturjournalistiken är formad i ett svenskt sammanhang som sällan har haft möjlighet att bekanta sig med till exempel konceptkonst. Det tog oerhört lång tid för den konceptuellt baserade konsten, som ju är tongivande internationellt sett i dag, att ens bli accepterad i Sverige.
Maria Lind nämner fyra konstnärer:
– Goldin + Senneby får ju mycket uppmärksamhet internationellt just nu. Även Matts Leiderstam, Gunilla Klingberg och Fia Backström, som undervisar på Columbiauniversitetet i New York. De är seriösa, tunga och står för något unikt.
Andreas Rydén, chefsintendent på Stockholms auktionsverk:
– Jämför man med för tio år sedan har svensk konst absolut blivit mer populär internationellt. Framför allt är det måleri som har nått internationella framgångar och inte så mycket installationer.
Hur kommer det sig?
– Aktiviteten och ambitionsnivån bland de svenska galleristerna är höga. Man satsar väldigt mycket på en internationell marknad och att få ut sina konstnärer i världen. Svensk samtidskonst är väldigt intressant just nu också.
Att vissa namn har slagit stort har också öppnat för andra.
– Visst blir det en spin off-effekt. I och med att våra kataloger kommer ut i världen och det finns ett intresse för våra auktioner uppmärksammas självklart en del annat också.
Andreas Rydén väljer tre internationella konstnärer:Karin Mamma Andersson, Jockum Nordström och Cecilia Edefalk.
Daniel Birnbaum, chef för Moderna museet:
Daniel Birnbaum ser framför allt två svenska stjärnor i ropet på den internationella konstscenen:
– Mycket nordisk konst är synlig och bra nu. Klara Lidén är nummer ett, även om det kanske är fånigt att rangordna. Henne vill alla ha, här men kanske ännu mer i andra delar av världen. Men även Nathalie Djurberg är stor, och det ska bli väldigt intressant att se vad hon gör härnäst. De två tillhör de tio mest uppmärksammade konstnärerna ur sin generation i världen för närvarande.
Bland övriga nordiska konstnärer lyfter Birnbaum fram isländske Olafur Eliasson, norske Matias Faldbakken och danska Sergei Jensen, som precis har ställt ut på Moma och som gör måleri av skrotiga saker, skräp och gamla jeans.
Han har funderat på att göra någon typ av nordisk utställning på Moderna.
– Jag säger inte att jag ska göra det, men jag har tänkt i de banorna. Jag skrev om, och var inblandad i, ”Nuits blanches” i Paris 1997, med en rad nordiska konstnärer. Det var en väldig hype kring det nordiska då. Nu känns det inte som om man talar om det nordiska på det sättet, men vi har ju mycket gemensamt.