Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Konst

Anders Krisárs ”Missed mother” på Galleri Thomas Wallner

En moders dödsmask. ”Eva”, 2016.
En moders dödsmask. ”Eva”, 2016. Foto: Anders Krisár

Sakralt. En komplex och ömsint hyllning till en bortgången mor, skriver Birgitta Rubin om Anders Krisárs ”Missed mother”.

Konst

”Missed mother”

Anders Krisár

Galleri Thomas Wallner, Simris. Visas t o m 27/8.

 

Anders Krisárs ”Missed mother” är en utställning som jag inte kan sluta tänka på. En sällsynt vacker och ömsint hyllning till en bortgången moder, konstnärens skapare, men samtidigt djupt oroande.

Krisár arbetar parallellt med foto och skulpturala objekt, och på Thomas Wallners galleri i den lilla österlenska byn Simris visar han för första gången marmorskulpturer. Den glest hängda utställningen innehåller endast sju verk men är så omsorgsfullt installerad och idémässigt sammanhållen att helheten är betydligt större än summan av delarna.

Mitt första intryck är sakral stillhet. En klassisk skönhet i de kluvna, androgyna barnkropparna av handpolerad brons och än mer i verken av vitskimrande marmor; den halva torson med handen på hjärtat och ansiktena med slutna ögon.

Symboliken kan tyckas enkel men komplexiteten växer vid närmare påsyn. Spöklika skuggor uppenbarar sig. Sorg. Saknad. Splittring. Den liggande bronsskulpturen ”Half girl (left)”, koncipierad strax efter moderns död, ger mig rysningar. Kroppen ligger lealös och snittet går rakt genom såväl hjärnan som könet.

Krisárs dubbelporträtt av moderns åldrande ansikte och sitt eget unga, släta har huggits ut ur samma marmorblock. Här går mina associationer i en positivare riktning: spegling, symbios, samhörighet.

Moderns dödsmask i rent guld har Krisár tidigare visat i Stockholm. I Simris finns bara fotot av guldmasken, som bildligt och bokstavligt är det dyrbara modersarvet. Behållningen efter försäljningen av hennes hem offrade både Anders och hans bror på detta verk.

Jag kan inte bestämma mig för om det är makabert eller ett makalöst kärleksbevis. Det kan och får vara både och.

Utställningens tyngsta verk är marmorblocket där den negativa formen av moderns ansikte är gömd under högen av utkarvade stenflisor. Det vi ser är stoffet, skärvorna, som tillsammans skapar den osynliga positiva formen.

En oändligt sorgsen kommentar till ett undflyende, upplöst jag och det känslomässiga avtryck som lever vidare för evigt. Anders Krisárs ”Saknad mor” förmedlar förlust och försoning i ett.