Konstnären Anna Odell visar i helgen en ny utvidgad version av sitt verk ”Okänd, kvinna 2009-349701” från i fjol. Nu arbetar hon på ett nytt hemligt projekt i samma anda.
Verket, en iscensatt psykos med tvångsintagning på sjukhus som följd, skapade en storm i de svenska vårds-, rätts- och medieetablissemangen. Diskussionen om gränsen mellan sjukt och friskt kostade Anna Odell en tingsrättsdom på 2 500 kronor för oredligt förfarande och våldsamt motstånd.
Med start på söndag ställer hon i tre dagar ut en uppdaterad version på Hornstulls strand i Stockholm.
Vad är nytt i ”Okänd, kvinna 2009-349701”?
– Dels visar jag delar ur rättegången. Dels korta klipp ur mediebevakningen. Och dessutom moralfilosofiska samtal jag fört med bland andra konstkritikern Lars O Ericsson. De lögner som spreds av S:t Görans sjukhus och Socialstyrelsen i medierna gjorde det relevant att göra en fortsättning. Något visades redan i Kalmar i somras, men annat är helt nytt, till exempel två projektioner av bältesrummet.
Det blir också två samtalspaneler. Är inte allt redan uttömt?
– Nej, det som sagts i medierna är bara en liten del. Det jag tycker var förvånande under rättegången var att medierna inte var intresserade av att visa maktstrukturerna. Här fanns ju läkare och vårdare som ljugit och inte följt de regler som föreskrivs i deras yrken. Några av mina motståndare ska sitta med i panelen, men överläkaren på S:t Göran, David Eberhard, och de politiker som uttalat sig mot mig ville inte ställa upp.
Du går första året på mastersutbildningen på Konstfack. Fortsätter du att arbeta med samma journalistiska grepp?
– Ja, fast med ett helt nytt ännu hemligt ämne. Jag kommer att jobba på samma grävande sätt som tidigare, men om du menar att jag bryter mot lagen, vill jag säga att jag alltid varit väldigt noga med att försäkra mig om att inte begå lagbrott. Tyvärr visade det sig förra gången att dem jag rådfrågat hade fel.
Du har varit ute och pratat om din konst på många ställen. Det ryktas om att du även dj:at på KRO (Konstnärernas riksorgansation) – iförd tvångströja?
– Det var ett rykte mina uppdragsgivare ville sprida. En ganska rolig grej. Eftersom jag inte visste hur man skötte mixerbordet och den andra apparaturen behövde jag få hjälp med det. Killarna som höll i musiken tyckte att jag skulle ha klänningen från Kalmarfilmen – som samtidigt är en tvångströja – på mig i dj-båset. Men vi lade ned idén för det var inte så svårt att ratta skivspelarna, och jag kände att tvångströjan kunde tolkas lite för mycket som spektakel.