Inte ens finanskrisen verkar oroa auktionshuset Christie’s. Parisfilialen har inför den omsusade auktionen tagit emot både betydande privatsamlare och representanter från många av de större konstinstitutionerna. Enligt tidningen The Economist har det planerade Louvre­museet i Abu Dhabi till och med försökt förhandla sig till att köpa hela samlingen, värderat upp till tre miljarder kronor. Dessutom är alla Paris lyxhotell fullbokade un­d­er visningen och auktionen.

Några veckor före auktionen öppnades Yves Saint Laurents etage­våning på rue de Babylone för utvalda journalister. Förväntan var konstverk, antikviteter och möbler lite huller om buller inför flytten till Grand Palais, där auktionen ska hållas. Men butlern öppnade ett ännu fullt möblerat privatmuseum och visade in från en läckert rödlackerad hall till en rymlig salong.

Här har Picassos kubistiska ”Musikinstrument” haft sin plats, värderad till omkring 300 miljoner kronor, dessutom ett porträtt av Ing­res, tavlor av Théodore Géricault, Cézanne, Juan Gris … På en annan vägg hänger ett vackert kustlandskap av Edvard Munch och en färgsprakande Matisse­bukett.

Hélin Serre som är Christie’s art déco-expert guidar mig runt. Han visar Jean Dunands vaser med ingångspriser runt 80.000 kronor. Ett exklusivt art déco-bord av Jean-Michel Frank är täckt av renässans- och 1700-tals kuriosa i silver och elfenben.

På ett staffli tronar Goyas ”Porträtt av Don Luis Maria de Cistué”. Det ska doneras till Louvren och är den enda målning som inte ingår i auktionen. Snett bakom hänger surrealisten Giorgio di Chiricos tavla ”Il ritornante” och flera målningar av Fernand Léger som tillhör auktionens höjdpunkter.

I musiksalongen vars väggar och tak är effektfullt svartlackerade finns en serie speglar av Claude Lalanne, där dekorativa grenverk i brons utgör ramarna. Mitt i blickfånget står möbelauktionens huvudnummer: Eileen Greys skänk från 1917, värderad upp till 50 miljoner kronor.

Nere på bottenplanet möter en stående egyptisk sarkofag … I ett litet kabinett bredvid trappan kan man beskåda kamésamlingen och andra dyrgripar i miniformat. Allt övervakat av en sittande Buddha från Mingdynastin. I biblioteket intill finns François-Xavier Lalannes unika ”Bar Saint Laurent”från 1965 i mässing och nysilver, där flaskorna döljs under en äggformad kupol. Bakom denna fantasifulla bar skymtar en av samlingens fem Mondriantavlor.

Allt känns så levande att jag nästan förväntar mig att se modeskaparen själv sittande i fåtöljen under en vacker bonad av Burne-Jones, med en av de böcker han minutiöst staplat i olika högar på bordet. Guiden berättar att butlern fortfarande lägger allt exakt där Saint Laurent en gång bestämt att det skulle ligga och inne på hans kontor ligger bulldogen Moujik IV bredvid husses skor.

Mitt i all förväntan kring en så sensationell auktion känns det vemodigt att en så genialiskt komponerad samling nu kommer att splittras. Pierre Bergé sticker inte heller under stol med att hans kompanjon och tidigare livspartner aldrig skulle skilt sig från sin konst under sin levnad.