Konst & Form

”Att göra är ett sätt att tänka”

Stockholm Makerspace, mitt i city, där medlemmarna kan konstruera, slöjda och vara kreativa. Harriet Aurell (till vänster) sätter ihop gör-det-själv-kit, ett lamm med lysande ögon. Johanna Pihl och Andreas Lundqvist (mitten) sitter båda i föreningens styrelse. Deirdre Tobin dekorerar julgranskulor (till höger).
Stockholm Makerspace, mitt i city, där medlemmarna kan konstruera, slöjda och vara kreativa. Harriet Aurell (till vänster) sätter ihop gör-det-själv-kit, ett lamm med lysande ögon. Johanna Pihl och Andreas Lundqvist (mitten) sitter båda i föreningens styrelse. Deirdre Tobin dekorerar julgranskulor (till höger). Foto: Magnus Hallgren

Gör-det-själv-rörelsen är på frammarsch. Över hela världen växer verkstäder upp där unga och gamla möts för att uppfinna och tillverka. DN har besökt Stockholm Makerspace, där man julpysslar, fixar och utforskar tillsammans.

På Stockholm Makerspace skriver 3d-printrarna ut pepparkaksformar. En robot i miniformat diamantgraverar julgranskulor och längre in i den stora källarlokalen sprider sig doften av glögg och pepparkakor.

Det är några dagar före jul men de 50–60 personer som hittat hit ägnar sig inte bara åt vanligt julpyssel. Här är det verkstad året och dygnet runt.

– Allt fler bor litet. Hos oss kan man breda ut sig, konstaterar Andreas Lundqvist, styrelseordförande för Stockholm Makerspace och till vardags civilingenjör.

Andreas Lundqvist var med och startade den ideella föreningen, som bildades genom crowdfunding 2012, och har sett den växa till dagens drygt 450 medlemmar.

Makerrörelsen är en skapandets och görandets nutida kusin till sjuttiotalets punkrörelse. Den är mångfacetterad och suddig i konturerna, och just det är något som lockar många. Inom makerrörelsen utforskar allt från överläkare till gymnasiestudenter tillsammans gränslandet mellan teknik, konst och hantverk. Allt bygger på open source och open hardware, och alla som vill får vara med och dela med sig av sin kunskap.

– Några har slutat tro på konsumtionssamhället och kommer för att laga gamla saker eller bygga egna nya. Andra kommer hit för att de helt enkelt vill utforska olika typer av skapande. Eller för att bara hänga. Kärleken till görandet är det som förenar oss, säger Andreas Lundqvist.

Arbetsytorna i lokalen är många. Här finns lödkolvar och oscilloskop, metallsvarv och fräsmaskin, handverktyg och overlockmaskiner. Det mesta är ärvt från privatpersoner eller företag, annat inköpt eller byggt av medlemmar – inte minst en av 3d-skrivarna. Material tar man med sig själv, men många lämnar kvar rester som andra kan använda. Var och en värderar vad materialet är värt och stoppar pengar i en burk.

Invid tillskärningsbordet i textilhörnan, som för tillfället mer liknar en elektronikverkstad, står en Segway som är tillverkad här. På andra ställen ser jag drönare, radiostyrda flygplan, en smyckesask i masurbjörk, en ljusstake i betong och ett antal 3d-printade inredningsdetaljer.

Det är nog ingen slump att elektronikhörnan är den som är bäst utrustad. Många av kvällens besökare är tekniker. Men bland medlemmarna finns även till exempel bagare, socionomer, ekonomer, arkitekter och industridesigner.

Johanna Pihl studerar textilhantverk på Handarbetets Vänner:

– Jag köpte medlemskap både till mig och min kille för att vi skulle kunna göra någonting tillsammans. Han var mer tekniskt intresserad än jag men nu har jag fått upp ögonen för bärbar teknologi och fiberoptik i väv och sitter i styrelsen för Stockholm Makerspace.

Vid ett bord i verkstadens samlingsrum sitter Harriet Aurell och delar ut gör-det-själv-kit. De blir till lamm vars ögon lyser när man klappar dem. Hon är utbildad instrumentmakare men håller numera mest till i ett ateljékollektiv i Liljeholmen.

– Jag har varit en maker sedan 1981 och har väntat länge på ett ställe som det här. Nu håller jag grundkurser i elektronik, säger hon och lämnar över lite material till Anders Lundgren, som jobbar på IT-avdelningen på Skanska och ska gå hem och pyssla med sina barn.

Kanske ska man se makerrörelsens framväxt som en naturlig följd av den tid vi lever i. All massproduktion långtbortistan har fjärmat oss från tillverkning och det i sig har skapat en ny sorts längtan efter att förstå hur saker är konstruerade och efter att bygga dem själva tillsammans med andra. Open source-lösningar, 3d-printrar och annan digital utveckling har på bara några år gjort det mycket lättare.

Hur snabb den digitala utvecklingen är och mycket den påverkar oss får jag ett tydligt exempel på när Andreas Lundqvist säger:

– Människor gillar att lära sig förstå hur saker är gjorda. De vill inte bara ladda hem en app eller köpa en färdig produkt.

Så skulle få ha uttryckt sig för tio år sedan.

Medan en del ser kombinationen digitalisering och automatisering som ett hot, talar makerrörelsen om digitalisering och manualisering som ett hopp.

I dag har visserligen Stockholm Maker­space svårt att få ekonomin att gå ihop. Men i USA tar man ­maker-rörelsen på största allvar, påpekar Andreas Lundqvist. President Barack Obama tillhör dem som ser en stor potential i den driftiga ­maker-identiteten.

I somras lät Barack Obama utställningsevenemanget ”Maker faire” ta plats i Vita huset. I sitt 15 minuter långa invigningstal talade han om att ny digital teknik gör det enklare och billigare att tillverka saker, och om hur den digitala tekniken och makerrörelsen bidrar till en demokratisering av tillverkningsprocesser. Och faktiskt gör tillverkning i USA möjlig igen.

Tillverkning står i dag inför en lika stor revolution som den som internet stod inför för 25–30 år sedan, påstår Obama i sitt tal:

”Dagens gör-det-själv är morgondagens ’Made in America’.”

Också i Sverige finns det utomstående som ser en potential i makerrörelsens gränsöverskridande sätt att jobba. På Svenska institutets avdelning för interkulturell dialog har man inlett en förstudie kring maker­rörelsen. När Svenska institutet i Paris under hösten ställde ut den mer hantverksbaserade delen av utställningen ”Mode 2000–2015”, som ursprungligen visades på Sven-Harrys konsthall, kopplade man på en serie workshopar med titeln ”In the making zone”.

Rotslöjdaren Gunnel Eriksson, kurbitsmålaren Anne Hjärp och textilformgivaren Elin Ivre delade med sig av sin fackkunskap under var sin workshop. Och medan den franska publiken kurbitsdekorerade sina skor, band korgar av björkrot och knöt makramé knöts också band mellan hantverkare och publik och mellan Sverige och Frankrike.

– Svenska institutet har i uppgift att skapa nätverk och att sprida kunskap. Vårt jobb handlar om att skapa en bild av Sverige och i det ingår att belysa viktiga frågor. Som den om hantverkskunskap, säger projektledaren Jenny Bergström.

Åsa Bjering, ansvarig för barn- och ungdomsfrågor på Svenska institutet, har under hösten genom­fört ett pilotprojekt i Serbien. Barn­konventionen fyller 25 år och ”Children make” hade fokus på barnrätts­frågor.

I Serbien är makerrörelsen inte så utvecklad än. Åsa Bjering satte själv ihop en grupp konstnärer, programmerare och 10–12 år gamla barn som tillsammans fick planera och skapa kring temat ”Barns rätt till kultur”.

– Med de enkla softwareprogram som finns i dag lärde sig barnen programmera på några timmar.

– Redan efter ett fåtal work­shopar hade gruppen skapat allt­ifrån interaktiva dataspel till en matta som spelar musik när man dansar på den.

Att liksom makerrörelsen skapa tillsammans är ett alternativ till traditionella seminarier där en publik lyssnar till experter, menar Åsa Bjering.

– Jag ser görande som en metod för att lära och makerrörelsens sätt att jobba som en global, gemensam möjlighet. Det är klart att det är intressant för Sverige att vara med i utvecklingen av den. Att göra är ett sätt att tänka.

2000 verkstäder i världen

Stockholm Makerspace startade 2012 genom crowdfunding (gräsrotsfinansiering) och har en 283 kvadratmeter stor verkstad på Wallingatan i centrala Stockholm. Föreningen vill utforska gränslandet mellan teknik, konst och hantverk, uppmuntra lekfullt meckande och driva innovation genom interdisciplinärt samarbete.

Stockholm Makerspace har cirka 450 medlemmar, varav cirka 250 labbmedlemmar. Som labbmedlem har man tillgång till lokalerna dygnet runt. Man måste ha fyllt 16 år.

Maker movement startade i USA och fick sitt namn genom tidskriften ”Maker”. Det finns uppskattningsvis 2 000 makerspaces i världen, framför allt i USA, men även i Europa och Asien. Det finns en tyst överenskommelse mellan medlemmar att man får utnyttja varandras makerspaces.

Barack Obamas invigningstal vid Maker faire i Vita huset: whitehouse.gov/blog/2014/06/18/president-obama-white-house-maker-faire-today-s-diy-tomorrow-s-made-america