Bergmanauktionen var ingen stor ekonomisk sak för Bukowskis. Men den orsakade internationell uppståndelse och uppmärksamhet som inte kan mätas i pengar. Förmodligen var det enda gången Bergmanprylarna ropades ut till försäljning, menar Bukowskis intendent. Någon vidare smart investering är föremålen knappast.
Bukowskis intendent Tom Österman hade en sen kväll igår. Han ropade ut de sista Bergmanföremålen vid midnatt efter nio timmars intensiv auktion. Trots få timmars sömn är han upplyft, gårdagen var en succé.
- Totalt sålde vi för 18 miljoner kronor.
Det är inga stora siffror i Bukowskissammanhang –stora internationella auktioner med modern konst kan ofta omsätta mellan 60-100 miljoner kronor. Men man brukar prata om ”procent över utrop” när man bedömer hur bra en auktion har gått, och Bergmanauktionen landade på hela 880 procent över utrop.
- Det är makalöst, säger Tom Österman.
- Men det var en unik auktion för Sverige. ”Kändisauktion” låter inte så bra, men det handlade trots allt om en väldigt känd person och sådant är inte vanligt här.
Det fanns föremål på auktionen som gick för rimliga priser, menar Tom Österman. Unika pjäser, som kan ses som konstverk i sig, som Bergmans omtalade sängbord, översållade av nattligt klotter. Men väldigt mycket hade inget annat värde än att de tillhört Sveriges störste regissör.
I USA är kändisauktioner, eller memorabiliaauktioner, som Tom Österman kallar dem, vanligt förekommande. Då och då dyker det upp föremål som trots sin vardaglighet varit starkt förknippade med en viss person – som Michael Jacksons handske, eller Jackie Kennedys dräktjackor. På Bergmanauktionen fanns papperskorgen i rotting som till slut kostade 11.000 kr, och tärningsparet som gick för 75.000 kronor.
- Att en känd persons småföremål kan säljas för så mycket pengar är ett bevis på vilket ha-begär det finns hos oss människor, säger Tom Österman, som inte tror att några av köparna kommer satsa på att sälja sina Bergmanfynd vidare.
- Det är inte direkt en lysande affär att köpa memorabilia på spekulation. Man bör nog undvika att se Bergmans lösöre som en investering.
Föga troligt att besvikna budgivare får en andra chans alltså. Sover ett hängivet Bergmanfan äntligen i en säng som en gång tillhört regissören, släpper han inte iväg den på auktion i första taget.
Några fler kändisauktioner har Tom Österman svårt att se att det skulle bli, hur kul han än tyckte att det var igår. Sverige har helt enkelt inte tillräckligt många storheter som skulle locka köpare över hela världen.
- Abba, möjligtvis, funderar Tom Österman hoppfullt.