Andreas och Fredrika är vår tids Carl och Karin Larsson. Hundra år efter att makarna Larsson förvandlade sitt hem i Sundborn till ett showroom för svensk form har de grafiska formgivarna inrett en friggebod i Osaka med affischer, hemsnickrade möbler och två dockor som föreställer dem själva.
Över galleriets ingång hänger två aurafotografier av den unga formgivarduon, en direkt hälsning till porträtten i det larssonska hemmet.
Till vardags har Andreas Bozajic och Fredrika Jacobsson sin ateljé i Högdalen. Som en hyllning till den slitna förorten har de döpt en vägginstallation av spik och trådar till "Tree suns in High Valley" (ungefär "Träsolar i Högdalen") - en ordvits som var "lost in translation" i Osaka, men annars kunde ha gått hem.
- Osaka är Japans Göteborg, säger Andreas Bozajic. Det är en hamnstad som är lillebror till Tokyo, den är mer underground och flummig. Och de älskar ordvitsar!
Andreas och Fredrika träffades på HDK (Högskolan för design och konsthantverk) i Göteborg, flyttade som utbytesstudenter till Paris och fick jobb som formgivare på var sin fransk modetidning - Fredrika på Self Service, Andreas på Purple. Deras första gemensamma projekt var en utställning i mode- och designbutiken Colette.
Sedan fyra år tillbaka bor de i Stockholm, där de driver det gemensamma företaget Andreas och Fredrika. Bland kunderna finns företag som Chanel, institutioner som Liljevalchs och Nationalmuseum, konstnärer som Peter Geschwind och Johan Nobell.
Redan från början satte de ihop en lista över vilka projekt de ville genomföra, en sorts femårsplan där de redan hunnit pricka av de flesta punkterna. Som att samarbeta med kläddesignern Bernhard Willhelm och att experimentera med olika trycktekniker.
- Nu när vi har gjort mycket av det vi ville har vi andra mål, säger Andreas. Vi vill arbeta för större kunder och rita en logotyp för ett större företag, och vi förhandlar om att göra produkter åt en japansk producent. Vi har inte hakat upp oss på att vi måste ha ett hem på Lidingö när vi fyller 30. Förhoppningsvis lever vi när vi är 65, och har vi lyckats göra en del av det vi ville då får vi vara nöjda.
Som formgivare har inte Andreas och Fredrika någon uttalad stil. Uttrycket varierar från projekt till projekt, beroende på kundens krav och innehållet. Men ett återkommande drag är att de ofta blandar olika material och papperskvaliteter, liksom deras lekfulla experimentlusta. När de ritade ett kuvert till franska Chanel skvätte de till exempel dit färg med en tandborste hemma i badrummet, så att det såg ut som en stjärnhimmel.
- Vi har aldrig varit särskilt intresserade av stil, säger Fredrika Jacobsson, utan är mer intresserade av kommunikation, att träffa folk. Vi älskar långa historier och berättelser. Vi vill alltid vara överens med kunden innan vi börjar, men när vi vet hur känslan ska vara måste vi kanske experimentera för att komma dit.
Hur fungerar det att arbeta tillsammans?
- Vi bestämmer varenda liten detalj tillsammans, säger Fredrika, och kan bli osams om ett kommatecken. Om man arbetar ensam pressar man sig aldrig så hårt.
- Det är kul att sitta bredvid varandra och flytta runt saker, säger Andreas, man ser på ett annat sätt när man är två.
En sak som utmärker Andreas och Fredrika är deras omsorg om detaljer. De har ritat nya typsnitt till alla sina publikationer åt konsthantverksprojektet Craft in Dialogue, och på dess kommande rapport har de placerat en stubbe med tre årsringar, vilket ska symbolisera projektets ålder.
Märker läsarna sådana detaljer?
- Man måste inte se det första gången, säger Fredrika, det är kul att hitta något nytt i saker som består. Det är det som är så spännande med grafisk formgivning, man gör objekt som finns kvar och som man kan ta på - till skillnad från webbdesign. Samtidigt arbetar vi med ett material som slits och förstörs. Använder man matt papper vet man att det kommer att bli nött, men det är finare än ett slitstarkt, blankt papper.
Bland sina förebilder nämner Andreas och Fredrika formgivare som Bruno Munari och Enzo Mari, men också konstnärer som Sture Johannesson, Mike Kelley och John Baldessari.
- Vi inspireras av allt, säger Fredrika, material, arkitektur, fakta...
- ...och litteratur, historia, anekdoter, sagor, mode, tillägger Andreas.
Vill ni själva rita kläder?
- Mmmmm... nej. Men vi har gjort en haklapp.
- Vi är väldigt intresserade av kläder och vi gillar att äta, förklarar Fredrika. Det finns så många konventioner, en haklapp kan vara ett både praktiskt och snyggt plagg.