Vad borde Lena Adelsohn Liljeroth ha gjort?

– Det är väldigt svårt att säga. Men jag tycker det är bra att hon visar var hon står. Vi vet sedan tidigare att kulturministern kräks när hon ser graffiti, men den här tårtan gick tydligen ner.

– Jag tror att hon kanske lockades i en fälla. Det är svårt att prata om ett verk som man inte har sett, men det verkar som om hon hade gjort ”fel” oavsett vilken väg hon hade tagit. Antingen hade hon anklagats för att sätta sig till doms över den fria konsten, eller för att ha gett uttryck för rasism. Om det var så var det en skickligt gillrad fälla.

Det är viktigt att provocera. Samtidigt kände sig Afrosvenskarnas riksförbund kränkta av verket. Var går gränsen?

– Det finns alltid flera olika gränser. Dels finns det en juridisk gräns som kan vara väldigt skarp – det vill säga när ett verk blir olagligt. Men den gränsen ska konsten inte alltid ta hänsyn till, eftersom lagen inte är huggen i sten. Sedan finns det en moralisk gräns och var den går kan jag inte bedöma i det här fallet. Men kan den konstnärliga logiken motivera provokationen så har den alltid ett värde.

I det här fallet var konstnären själv mörkhyad. Vilken betydelse har det för var den moraliska gränsen går?

– Det spelar roll. Avsändaren spelar alltid roll, och avsikten framför allt spelar alltid roll. Ett konstverk ska alltid ses i sitt sammanhang. Det är därför det är svårt att uttala sig när man inte har sett det.