Konstnären Karin Mamma Andersson fick ett stipendium av Grafikens hus och skickades till San Francisco. Då hade hon aldrig arbetat med grafik eller screentryck. Nu ställer hon ut resultatet i Mariefred.
Karin Mamma Andersson tillbringade två veckor på Crown Point Press i San Francisco, ett av världens ledande koppargrafiska förlag. I sin nya utställning på Grafikens hus visar hon resultatet från vistelsen samt några screentryck hon skapat under några veckor som ”huskonstnär” i konsthallens egen verkstad.
De flesta känner dig som en av Sveriges främsta målare. Vilken är den största skillnaden mellan att arbeta med måleri och grafik?
– I grafik är det svårare att ge och ta tillbaka som man gör i måleri, där man kan arbeta om, måla över. Grafiken tvingar dig att fatta krassa beslut. Jag gillar den råheten. Samtidigt saknar grafiken måleriets struktur och materialitet.
En annan skillnad är ju att grafiska blad kan tryckas i stora upplagor och få stor spridning. Vad tycker du om det?
– Det är en kommers jag ogillar å det grövsta. Man nöter ut bilderna för att tjäna pengar på dem. Det är inte det konst handlar om. Ingenting jag gjort här trycks upp i stora upplagor.
Så ångrar hon sig.
– Fast jag såg på Liljevalchs att SAK låtit göra en stor edition grafiska tryck av Jan Håfström som säljs för 1 500 kronor. Det finns en demokratisk aspekt i det där som är fin.
Hon skrattar.
– Så där gör jag ofta. Har en stark åsikt om någonting och upptäcker att jag samtidigt tycker det motsatta.
Under stipendievistelsen i San Francisco arbetade du för första gången med kopparetsningar. Hur känns det att lära sig någonting helt nytt, att vara nybörjare, som världsberömd konstnär?
– Jag känner att jag börjar om från början vad jag än gör. Men i San Francisco var det extremt mycket nytt. Jag hade bestämt mig för arbeta med motiv jag redan målat och experimentera med färg. Stora ytor aprikos bredvid mintgrönt … sådant jag aldrig testat förut.
De senaste veckorna har du varit här i Grafikens hus och arbetat med några screentryck till utställningen. Hur har den processen varit?
– I början blev allt för snyggt! Till exempel kändes de specialbeställda papperena alltför kritvita. Jag var tvungen att skita ner dem med akvarellfärg. Den enda penseln som fanns var en sopborste. Det var befriande att svepa över de där dyra papperena och se hur färgen blandades med damm och smuts.
Särskilt bilden ”God natt jord” för tankarna till Edvard Munch, tycker du inte?
– Absolut. Hans träsnitt har följt mig i åratal. Det här kanske är slutklämmen på den beundran.
Längtar du tillbaka till din egen ateljé efter att ha jobbat hemifrån så länge?
– Vet du, jag är totalt osugen på att stänga in mig där. Nu längtar jag efter att få vara utomhus. Jag vill tillbaka till landskapsmåleriet.
Landskapsmåleri? Du lyckas ständigt göra sådant som anses totalt otrendigt i konstvärlden och ändå vara en av landets mest omtyckta konstnärer. Är du rädd att bli för folklig?
– Det finns ju en risk att man blir som knäckebröd. Omtyckt och accepterad av alla. Inget motstånd alls. Det där plågade mig oerhört när jag var yngre. Jag försökte tänka ut sätt att provocera. Men nu inser jag att konsten inte handlar om det, utan om att göra det man måste göra, trots allt.
Karin Mamma Andersson var den andra stipendiaten som Grafikens hus skickade i väg till Crown Point Press i San Francisco. Först ut var hennes sambo, Jockum Nordström.
Sommarutställningen ”Mamma Andersson” pågår 25/4–27/9 på Grafikens hus i Mariefred.