Joanna Rubin Dranger är tillbaka med sin geniala Fröken Livrädd. Nu kan man följa böckeras tillkomst på en utställning på Kulturhuset. Se hur hennes fröken möter storstaden och kämpar med sin självbild.
- Med Fröken Livrädd som sällskap är man aldrig ensam, säger vännen.
Så sant. Åren 1999 och 2001 utkom konstnären Joanna Rubin Drangers båda tecknade romaner "Fröken Livrädd & kärleken" och "Fröken Märkvärdig & karriären". Tårögd och skrattande tänkte jag då att det är med de svarta hårtofsarna hon håller ihop sig. Och såg hur Fröken Livrädds och Fröken Märkvärdigs alla outredda jag låg samlade i bilden av hårtofsen, torrt målad med tovig pensel och placerad högt över både hennes huvud och förstånd.
Så genialt! Hårt knuten när hon tar sig samman, trasslig när hon förnekar, minerad när hon blir rasande, friserad när hon spelar grandios och med en kärleksblomma i när hon förälskar sig.
Med heldragna tuschlinjer, sotiga ångestmoln och lakoniska pratbubblor tecknade Joanna Rubin Dranger en romangestalt som är människans alla åldrar, alla frågor, alla motsatser. Fröken Livrädd står med det ena vacklande benet i konsten hos Frida Kahlo, med det andra i serien och sagan hos Tove Jansson - och med örat mot Kristina Lugn i litteraturen.
Det gjorde Joanna Rubin Drangers romaner till klassiker, översatta till sex språk.
På Kulturhuset kan man nu följa böckerna i original, bild för bild, vägg efter vägg ända tillbaka till tillkomstskisserna 1997-2001.
Det är en underbar resa. Här, i Fröken Livrädd/Märkvärdigs trekantiga klänning och toppiga frisyr upptäcker jag hennes samtida släktskap med dåtidens Mymlan och Lilla My, Misan och Filifjonkan. Liksom med Mimmi/Musse Pigg och prinsessan Leia när hårtofsen delar sig i två.
Men om Mumindalens drama utspelade sig på landet i kärnfamiljens och trädstammarnas hägn slungas Fröken Livrädd/Märkvärdig rakt i armarna på gör dig själv-marknadens individsamhälle och storstadens höghus som hånfullt förklarar: "Fattar du trögt! Det finns ingen plats för dig här!"
Uppfostrad av Far & Co:s storslagna yrkesförväntningar och en mor med krav på normalspeciella barn kånkar hon runt på prestationskravens alla kast mellan självhat och självförhävelse, vilsenhet och trosvisshet. Tills hon faller isär i rader av oförenliga självbilder. Joanna Rubin Dranger ritar dem alla: självföraktets håriga monster som sitter fast i spegeln och sitter med vid bordet, självöverskattningens skyltdocka att skjuta framför sig och konstnärssjälen när den slår ut, övermodets riddare och överjagets domare klädd i en kåpa lika triangulär som Fröken Livrädd själv, samt längst ner den egentliga självbilden, den urdåliga. "Rent objektivt. Världens sämsta människa", förklarar pilen riktad rakt mot det överdragna täcket.
I Fröken Livrädd/Märkvärdigs ödsliga kompetens- och konsumtionssamhälle råder den stora förlamande skammen över den nyttiga skuldkänslan. Ingen skäms som Fröken Märkvärdig inuti den kolsvartaste av skambubblor med domen "Shame on me" textat på en skylt om halsen.
Romanerna om Fröken Livrädd och Fröken Märkvärdig utgör bara en del av Joanna Rubin Drangers rika konst-, bok- och bildvärld. Senast i år utkom boken "Alltid redo att dö för mitt barn!". Ändå är det Fröken-romanerna som nått flest läsare. Kanske gillar världen hennes utväg. Ty Fröken Livrädd/Märkvärdig gör givetvis motstånd mot utvecklingsromanens uppbyggliga slut. Hon ger i stället upp, begraver sina storhetsdrömmar och börjar lättad om. "Not the end but the beginning" avslutas den bok på svenska som utkom i samband med utställningen, med titeln "Joanna Rubin Dranger. What doesn't kill you makes you stronger".