Design som förbättrar livet. Det är vad världens största designpris, danska Index, vill premiera. I höstas gick fem priser om vardera en miljon danska kronor till: en bärbar spis för tredje världen, en kombinerad väska/säng för uteliggare, en ultraljudsmätare för gravida i områden utan el, en sajt där entreprenörer i fattiga länder kan få mikrolån. Samt en bok med bilder på de 185 olika produkter som en holländsk gris gett upphov till:fläskkotletter, tågbromsar, ammunition! Syftet med boken var att få människor att reflektera över hur lite de vet om hur och av vad saker tillverkas.
Indexpriset är unikt. Prissumman saknar motstycke, precis som prisets sociala inriktning och det faktum att de nominerade designerna lika ofta kommer från Kina som från Danmark. Men Kigge Hvid, vd för Index, menar att designområdet måste följa med sin tid och att det helt enkelt inte är relevant att premiera (fler) minimalistiska soffor och exklusiva mobiltelefoner. Prisets inriktning är bara en naturlig fortsättning på den danska designtraditionen:
– Index är skapat med hjälp av samma typ av värderingar som gjorde dansk design inflytelserik på 1900-talet: humanism, social förståelse och demokratiskt tänkande.
Indexjuryn ser design som ett verktyg för att bidra till lösningar på globala utmaningar som klimatförändringar, överkonsumtion och sociala orättvisor.
Samma typ av tänkande företräddes till exempel av den österrikiske designern Victor Papanek redan på sjuttiotalet, men när Index startade i början av 2000-talet var organisationen relativt ensam om det. Nu har tiden dock hunnit i kapp den. Exemplen på socialt och politiskt engagerad design och arkitektur blir allt fler.
– Design är ett verktyg som kan forma och förändra värderingar. Det är ett faktum som behöver undersökas närmare i dag, säger Ramia Mazé, seniorforskare och projektledare på Interaktiva institutet i Stockholm.
Under de senaste åren har hon ansvarat för flera designforskningsprojekt som handlar om att göra människor mer energimedvetna. De har resulterat i både konkreta produkter, som en blomformad lampa som belönar en genom att slå ut när man sparat energi, och i olika typer av konceptuella scenarier. Ofta medvetet provokativa sådana, ämnade att väcka frågor om privat kontra kollektiv konsumtion och olika sätt att spara energi. I ett bostadshus i Aspudden testade man till exempel att ge hyresgästerna en kollektiv belöning i form av en filmvisning när de tillsammans sparat en viss mängd energi.
Ramia Mazé och hennes forskarkolleger förespråkar en typ av undersökande design som är avsedd att leda till diskussion snarare än till konsumtion. Ord som delaktighet och dialog förekommer ofta i sammanhanget. Och olikt både vår tids tal om människor som ”konsumenter” och modernisternas distanserande syn på människor som ”brukare” talar man precis som på sjuttiotalet om människor som ”medborgare”.
Alla som intresserar sig för socialt inriktad design är inte lika radikala som den San Francisco-baserade designaktivisten Emily Pilloton, som 2008 bosatte sig i en husvagn och med 1 000 dollar på fickan startade den icke vinstdrivande designbyrån Project H.
Men i Sverige söker arkitekten Anders Wilhelmson just nu riskkapital till sin ”niogramstoalett” Pee Poo, en biologiskt nedbrytbar plastpåse som förvandlar bajs till gödsel och därmed kan förenkla livet för folk i tredje världen. Och arkitektkontoret TAF har ritat trädgårdsmöbler i samarbete med Kris, Kriminellas revansch i samhället. Möbler som tillverkas hantverksmässigt av före detta fångar och vars vinst går in i Kris verksamhet.
På Iaspis i Stockholm pågår sedan i våras projektet ”Design act” med socialt och politiskt engagerad design och arkitektur i fokus. Här är en av huvudfrågorna ”Vart tog ideologierna vägen?”.
En gäst har varit den norske arkitekten Erlend Blakstad Haffner från Fantastic Norway, som efter examen köpte en röd husvagn och ett pannkaksjärn och blev ”handelsresande i arkitektur”. Fantastic Norways mål är att få människor att mötas, gärna med en pannkaka i näven. Deras projekt handlar lika ofta om att sätta upp dagsljuslampor på torget i nordnorska Bodö en beckmörk vinterdag, som att uppföra någon typ av byggnad.
– Vi suddar ut den gängse bilden av arkitekten som förnäm och upphöjd. Vi kommer i kontakt med dem som arkitekturen är till för, och det är viktigt, säger Erlend Blakstad Haffner.
Nyligen föreläste Fiona Raby från den brittiska designerduon Dunne & Raby på Iaspis. Duon är något av en expert på att skissera dystopiska scenarier för att diskutera samtiden och framtiden. Inom ramen för projektet ”Is this your future?” byggde den till exempel en toalettstol utan tillhörande avloppsrör för att påtala den kommande vattenbristen.
Magnus Ericson är projektledare på Iaspis, som tillsammans med Interaktiva institutet initierat och producerar ”Design act”:
– När det svenska välfärdssamhället byggdes upp fanns ett stort socialt och politiskt engagemang inom arkitektur och design. I dag ser jag mest ett kommersiellt brus. Det är både intressant och skrämmande att se hur fort samhället förändrats.
Det återuppväckta intresset för sociala och politiska frågor är en följd både av globaliseringen, kommersialiseringen och finanskrisen, menar han. Grupper som Fantastic Norway ser han som en sorts reaktion på den typ av internationella stjärnarkitekter som släpper ner en betonglåda här och där utan att knappt ha satt sin fot på platsen. Men det kan vara svårt att placera in dagens engagemang på en höger-vänsterskala:
– I en del av projekten som Iaspis kommit i kontakt med kan man se en tydlig kritik av nyliberalismen.Men den ideologiska grund som var viktig på sextio- och sjuttio-
talen är inte lika uttalad i dag.