Hundarna biter sig fast i rondellerna

Lika snabbt som rondellhunden visar sig, lika fort kan den försvinna. Den kan anta olika skepnader som gris, snigel, katt och den kan vara draperad i leopardskinn eller något annat kamouflage.

- Så länge de är små och harmlösa låter vi dem vara kvar. Vi tror att det här är en trend som snart går över, säger Mats Johannesson vid Vägverkets region Mälardalen.

Han låter inte helt övertygad. Allt började när konstnären Stina Opitz installation "Cirkulation II" i Nygårdsrondellen Linköping vandaliserades. Den består av stor metallring samt en liten vit betonghund. Hunden slogs sönder och togs bort för att repareras.

- Plötsligt stod där en ny hund, på platsen där min hund stått, säger Stina Opitz. Vi träffar på torsdagen i hennes ateljé i Linköping där hon motvilligt poserar bredvid sin förstörda hund, som saknar huvud, ben och svans.

- Jag vill absolut inte bli kallad hundkonstnär, säger hon.

Akademi Vreta kloster, som sägs bestå av två anonyma killar i tjugoårsåldern, tog på sig ansvaret, inte för vandaliseringen utan för att ha placerat ut den nya hunden, i plywood med en liten skinnsvans.

Sedan dess har det fortsatt. Plywoodhunden försvann och ersattes av ett betongben. Fler hundar och djur dök upp i rondeller landet runt.

I går stod två nya hundar i Nygårdsrondellen, i sällskap med en gris och en katt med skylten "Nu är hundarnas tid förbi". De är primitivt tillyxade. Grisen har blåst omkull och någon har hängt ett pärlhalsband på den som liknar en tax.

- Ja, du ser så olika de kan se ut. Några är formsköna och andra är fina i all sin primitivitet, säger Stina Opitz.

När det var dåligt väder och storm minskade antalet hundar i Linköping samtidigt som det tog fart på andra håll. Även hundkojor dök upp. I dag har hundarna en egen utställning på länsmuseet i Linköping.

När ledningen ville samla in hundarna blev det emellertid ramaskri. "Bort med tassarna", löd protesterna. Museet fick nöja sig med att dokumentera fenomenet och att ordna workshopar för barn.

Nu har det dessutom uppstått en organisation som säger sig vara emot rondellhundar, och för så kallad "riktigt" konst.

Vad handlar det här om, egentligen?
- Först tänkte jag att det var någon sorts folkkonst, typ "vi gör det bättre själva, gratis". Men sen har man sagt annat, som att Akademi Vreta kloster stöder mig. Jag vet inte. Det finns de som bara hänger på och de som har djupare tankegångar.

På en bänk vid Abiskorondellen sitter Bertil och Sylvia.

- Jag tycker de ska tas bort, säger Bertil. De pryder inte stan på något sätt och Linköping är ju ingen speciell hundstad.

- De är jättemysiga. Mycket bättre är de där kreationerna som kostar skjortan och som inte liknar någonting, säger Sylvia.

• Dela med andra
  • Facebook
  • Digg
  • Stumble Upon
  • Del.icio.us
  • Pusha
• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Tipsa
• Skriv ut