Debatten i media har utgått från att Anna Odells examensarbete vill diskutera psykisk tvångsvård och Thomas Anderberg menar, i den lätt mästrande ton som präglat så många kommentarer, att hon misslyckas eftersom hon ställer sig mellan åskådaren och sitt budskap.
Det är en svårbegriplig slutsats: vad är det som har debatterats tack vare Odells arbete om inte psykvården och vilka medel som är tillåtna när den kritiseras?
Men jag ser inte ”Okänd kvinna” som ett inlägg på en debattsida utan som ett konstnärligt uttryck för något som är mycket svårare att sätta ord på.
Verkets centralgestalt är i mina ögon inte en kvinna med ett projekt som skall genomföras till varje pris, utan en människa som prövar tre roller: den som söker råd, den som behöver vård men utsätts för övergrepp, den som vill förklara men inte får.