På norra Djurgården ska Stockholm få ett bostadshus högre än Kaknästornet, ritat av stjärnarkitekten Jacques Herzog. En hög byggnad, enligt honom själv, men ingen skyskrapa.
Det kan tyckas fruktansvärt exklusivt men Jacques Herzog bedyrar att han och hans medarbetare ritar och bygger lika mycket för dem som har råd att bo som för oss andra som bara får se landmärket utifrån. Drygt 170 meter blir hans helt unika 55 våningar höga bostadstorn, tänkt att börja byggas redan 2013.
Jacques Herzog är hjärnan bakom Olympiastadion Fågelboet i Peking och Tate Modern i London. Hans höghus i Hjorthagen är så långt ifrån miljonprogram man kan komma. Det flikiga tornet är 54 meter i diameter och ska ersätta en av de två stålgasklockorna.
Uppifrån ser det ut som en snöstjärna, lägenheterna är v-formade, med spetsen in mot husets centrum. I det ena v-benet ligger vardagsrummet och i det andra sovrummen.
Den som står i vardagsrummet kan ser både ut över landskapet och in i de egna sovrummen.
– Det är väldigt erotiskt, säger Jacques Herzog.
Alla rum har stora fönsterytor. Tanken är att maximera vyn över landskapet, staden och skärgården.
– Lungor fungerar så för att vi ska kunna ta upp så mycket syre som möjligt, här är det för att kunna ta in landskapet och ljuset.
Än så länge befinner sig projektet på detaljplanestadiet, men arkitektfirman Herzog & De Meuron har haft kontakt med Stockholms stad och Oscar Engelbert, byggherre och uppdragsgivare, upplever reaktionerna från politiskt håll som positiva.
Jacques Herzog behöver inte konkurrera om uppdrag utan kan välja och vraka bland de många som erbjuds. Alla byggnader görs specifikt för platsen och Stockholm har intresserat honom länge. Grundtanken med bostadstornet i Hjorthagen är att återuppfinna höghuset och göra motsatsen till den monstruösa och baktalade skyskrapan där människor "packas likt möss" enligt Herzog.
Skulle du själv vilja bo på 50:e våningen?
– Ja, men jag kanske bara skulle ha råd med den 30:e. Om man är väldig ung eller gammal kanske man föredrar att bo högt upp, men den här byggnaden uppförs också för familjer.
Med stort intresse följer han sina byggnader runt om i världen. Fågelboet i Peking används i dag knappt alls som idrottsarena.
– Vi vill att folk ska älska våra byggnader, det är därför vi gör dem, och det är inget politiskt mumbojumbo. I Peking känner man inte till mig, man känner bara igen byggnaden som blivit en ikon. Tusentals människor tar sig dit varje dag, den har blivit som en park där man träffas, hänger och dansar. Den har blivit en offentlig skulptur och det är vad jag gillar mer än något annat.