Hon fick frågan förra veckan, tänkte över det ett par dagar och sa ja. Men nu är Elisabeth Alsheimer Evenstedt full av idéer och tankar och flyttar till Stockholm så snart hon kan. Hon tillträder vid årsskiftet.
– Jag ska naturligtvis inte bo på Thielska, men jag vill bo i närheten. Det får inte vara svårt att ta sig dit på kvällar och helger.
Nu bor Elisabeth Alsheimer Evenstedt i Lund och arbetar i Helsingborg sedan bara ett par månader på en helt nyinrättad tjänst som konstråd. Tidigare var hon verksamhetschef vid Dunkers kulturhus, dit hon kom 2008. Längst erfarenhet har hon emellertid från Wanås, dit hon kom när stiftelsen där bildades 1996 och där hon var verksam under tio år, med avbrott för ett par år som gästforskare i USA.
– Jag tror att styrelsen har sett min kompetens och erfarenhet, min entusiasm och kvaliteten i det jag gör. Den har sett att jag är orädd och har identifierat mig som den person som kan föra Thielska vidare från en redan gedigen plattform, säger hon på knappt skönjbar blandning av lundensiska och göteborgska.
Självförtroende saknas med andra ord inte, och hon beskriver sig som en person som alltid har gillat utmaningar. Redan som nybakad student gick hon mot strömmen, valde Umeå i stället för Lund och gick ett år på socialhögskolan. När hon till sist ändå begav sig söderut med sin dåvarande man bytte hon bana och började läsa juridik – för att ägna 80-talet åt arbete inom bankvärlden och på advokatbyrå. Men så kom barnen och hon började läsa konstvetenskap under föräldraledigheterna. Sedan var karriärbytet givet.
– Jag är en passionerad kulturkonsument, säger hon nu, och nämner några konstnärer som hon arbetat med och som påverkat henne starkt: Janet Cardiff, Ann Hamilton, Jenny Holzer, Marianne Lindberg de Geer.
Flera gånger under intervjun säger hon att hon lever gränslöst och blandar privat och professionellt under dygnets timmar.
Det kan behövas: det finns mycket att göra på Thielska. För galleriet må vara varsamt och kärleksfullt renoverat och samlingarna vackert presenterade, men ekonomin är körd i botten. Besökarna sviker. Styrelse och kulturdepartement ropar på förnyelse. I årets kulturbudget fick galleriet en miljon kronor extra ”för att göra museet mer publikt” (en hög höjning: under de senaste åren har anslaget legat på 2,8 miljoner). Men också kostnaderna väntas öka; hyran är under omförhandling.
Elisabeth Alsheimer Evenstedt har en rad idéer, som är i samklang med dem styrelsen har efterlyst, men vill inte ge detaljer ännu. Samtidsutställningar och samarbeten står högt på listan, men hon är försiktig och diplomatisk med att nämna namn eller inriktningar.
– Thielska är en juvel, men jag ser också vad som saknas helt: en pedagogisk verksamhet och en restaurang.
Utrymmen för dessa kan hittas i galleriets annex, som i dag bland annat hyser vaktmästarbostaden, men som eventuellt skulle kunna byggas om till verkstad eller krog. Barn och ungdomar är en lika självklar som strategisk satsning.
– Och en restaurang är ett måste. Här ser jag också vad Stockholm saknar men vad man är bättre på i exempelvis Danmark, där man kombinerar konst och mat på ett integrerat, spännande sätt.
Den tidigare intendentbostaden byggs om till utställningsyta.
Elisabeth Alsheimer Evenstedt kommer till skillnad från tidigare intendenter att arbeta heltid, men brist på arbete får hon inte. Hon kan inte se några hinder eller svårigheter, men medger att det prekära ekonomiska läget är ”en utmaning”.
– Men samarbeten och sponsorer är guld värda. Det vill jag utveckla. Thielska är också perfekt för slutna sällskap. Jag har arbetat med näringslivet och sponsorer i över femton år och aldrig upplevt att någon vill påverka utställningarna. Tvärtom har man mycket att vinna. Men man ska skriva avtal. Allt på pränt.
På Thielska är styrelsen glad att, som Nalini Bonnier säger, ”gå in i en ny fas”, och flera företag har redan hört av sig för eventuella sponsorsamarbeten.
– Besökssiffrorna har varit på botten, men får säkert fart när vi kommer i gång, och då får vi ö kade intäkter. Förhoppningsvis kan vi då också diskutera på ett annat sätt med departementet, säger hon.
Det kan bli en god cirkel för galleriets ekonomi, tror hon, och då kan man också anställa fler.
Och strax innan vi bryter upp säger Elisabeth Alsheimer Evenstedt, apropå kvinnors positioner, att hon råder alla yngre kvinnor hon möter att tacka ja till utmaningar.
– Man kan alltid hoppa av, men en chans återkommer aldrig. Säg ja. Säg ja!