"Jag vill möblera folks drömmar"

Han är en alldeles vanlig man, Giulio Cappellini. Det är annars lätt att tro att årets Guest of honour på Möbelmässan skulle vara större än livet - mannen som i designkretsar beskrivs som en halvgud med epitet som levande legend, gudfader, superhjälte. Tvärtom är han vänligt diskret men världsvan i sin framtoning, lågmäld men välformulerad i sitt tal. Tidlös men så i sin samtid.

Det är minusgrader i Stockholm och hedersgästen garderar med stickad marinblå polotröja, fiskbensmönstrad ljus yllekavaj och en tjock kashmirsjal vackert knuten om halsen. Ändå huttrar vi i fiket i Älvsjömässans dragiga entréhall där inflyttning pågår med vidöppna dörrar, precis framför den plats där Giulio Cappellinis bidrag ska stå färdigt till öppningen.

- Jag känner mig hemma här! förklarar han. Jag känner mig hemma i det svenska sättet att arbeta med rena, enkla uttryck, med färger, material och omsorg om detaljer. Sedan tio år tillbaka finns här en formgivargeneration som frigjort sig från de stora möbelskaparna som dominerade under första hälften av 1900-talet. Det är en ny positiv era.

I Sverige har han både mångåriga vänner och nya kontakter som Thomas Sandell, Claesson Koivisto Rune, Monica Förster för att bara nämna några.

Arkitektutbildade företagsledaren Giulio Cappellini har själv formgivit en rad möbler och accessoarer, även för andra stora internationella företag. Badrumsserier för Flaminia, möbler med integrerad hemelektronik för Philips för att nämna några. Men allra mest är han känd för sin förmåga att hitta nya formgivare. Bakom de tunna guldbågade pilotglasögonen blixtrar en vaken blick, den berömda sökarblicken som upptäckt så många okända unga talanger och fört dem hela vägen till rampljuset.

Vad är det då han ser i oupptäckta nybörjares verk? Vad är det som får honom att satsa sitt och företagets samlade kraft på att göra ett okänt namn till en världsstjärna?

- Åhh, säger han lyckligt och tar sig åt hjärtat, det är när jag känner att den här möbeln kan jag inte leva utan! Att jag vill ha den i mitt hem i morgon. Det är som att få en chock, nej, mer som en glad överraskning som drabbar mig fullständigt.

Detta hans förhållningssätt till samtida designers gör att han också skapar en tidlöshet kring sig själv som person. På samma sätt bygger han sitt imperium på samtida formgivning - med andra ord ett helt företag med tidlösa möbler.

Det har också gjort att det italienska familjeföretaget är allt annat än italienskt. Under Cappellinis rock finns i dag formgivare från större delen av världen.

- Numera är det inte enkelt att hitta helt nya former. Däremot får gamla förebilder nytt liv genom nya material och tekniska innovationer. Det är känslan som möbeln förmedlar som räknas, säger han och drar med handen över det illa åtgångna bordet i fiket.

- Mina produkter ska vara tidlösa och det blir de bara om de är samtida när de skapas. Då har en möbel de senaste tekniska innovationerna och det skarpa formspråket som också gör den tidlös. Det viktigaste är att det är bra. Hellre göra få saker riktigt, riktigt bra.

Man kan då tycka att vissa möbelproducenter automatiskt skulle rensas ur Signore Cappellinis intressesfär. Men som den öppet nyfikne och uppmärksamme betraktare han är, har han heller på inga vis några fördomar mot Ikeamöbler.

- Nej, vi har massor hemma! Framför allt mina barn. Just nu håller vi på och byter och möblerar om hos dem för de har vuxit ur det de har. Och då står Ikea högt i kurs.

- Mina barn älskade Ikea från första stund. När det öppnade i Milano åkte vi dit och då utbrast de: 'Pappa, det här är mycket bättre än i Cappellinibutikerna; de spelar musik i högtalarna och serverar jättegod mat.' Vi åker gärna dit hela familjen en lördag.

Mer än 200 dagar om året är Giulio Cappellini på resande fot och han älskar det. Det är ett sätt att hitta nya inspirationskällor och få nya idéer.

- Det är då jag ser hur folk lever, vad de drömmer om. Jag vill möblera folks drömmar, avslutar Giulio Cappellini. Vi måste se till att ge plats åt det vackra och lekfulla, självklart ihop med det funktionella. Jag är jättestolt över att mina saker finns på museum, men jag är ännu mer stolt när jag ser att någon har dem hemma.

• Dela med andra
  • Facebook
  • Digg
  • Stumble Upon
  • Del.icio.us
  • Pusha
• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Tipsa
• Skriv ut