Lisa Larsons formspråk tilltalar japanerna. Det har gått så långt att japanska barn bakar bröd efter den numera 78-åriga konsthantverkarens snälla, runda keramikfigurer. I anslutning till en pågående Larson-utställning i Tokyo anordnas workshopar dagligen och vill man inte baka själv går det att köpa färdiga Lisa Larson-kakor. Här presenteras också en färsk japansk bok om den svenska keramikern.
I dag kan många unga japaner rabbla både Lisa Larsons och Stig Lindbergs produktkataloger i sömnen. Och Japans mest kända stylist använder konsekvent Larsons keramikfigurer i varenda tidningsjobb hon producerar.
– Jag är otroligt förvånad och glad över det stora intresset från Japan, säger Lisa Larson som fortfarande är verksam som konstnärlig ledare för Keramikstudion i Gustavsberg.
Förutom benporslinstillverkningen i Gustavsberg är den lilla verkstan med åtta anställda det enda som idag återstår av den ärevördiga fabriken, berättar Lisa Larson:
– Och verkstaden existerar enbart på grund av den japanska efterfrågan på reproduktioner av mina keramikfigurer.
De naivistiska figurerna har varit Lisa Larsons fokus ända sedan 1954, då Gustavsbergs konstnärlige ledare Stig Lindberg såg hennes första keramikkatt och anställde henne. Visst har hon även gjort en del bruksföremål genom åren. Men det är de bulliga keramikfigurerna som gjort henne folkkär och som många svenskar fortfarande samlar på.
– Jag har inte haft tid att pensionera mig, konstaterar Lisa Larson, som i maj ställer ut på Höganäs museum tillsammans med sin man, konstnären Gunnar Larson.
Fast hennes mångåriga popularitet i Sverige är ingenting i jämförelse med omfattningen på den nya i Japan.
– Det enorma intresset för Lisa Larsons uttrycksfulla och humoristiska figurer har att göra med japanernas vurm för leksaker och seriefigurer, tror Ikko Yokoyama, frilanscurator och kulturkorrespondent bosatt i Sverige sedan 14 år.
Det är hon som har skrivit stora delar av den nya boken.
– I Japan har varenda myndighet sin egen, tecknade figur, så japanerna känner igen sig i Lisa Larsons bulliga, mjuka och rara formspråk, fortsätter Ikko Yokoyama.
– Men att hennes figurer blivit så populära har också att göra med att de står för humor och humanism. Japaner är mycket för hantverk och gillar objekt med personlighet och en historia.
Men boken om Lisa Larson vittnar också om att det finns djupare bottnar i japanernas fascination för den svenska folkhemskeramiken. Den unge, japanske modefotografen Norio Kideras bilder är folkhemsromantik på hög nivå, om än spetsad med japansk humor. Kidera låter två av Lisa Larsons knubbigaste keramikhundar blicka ut över stadshuset från Skinnarviksberget, den ena iförd mössa.
Andra husdjur poserar i hennes vintriga villaträdgård i Nacka och en bassett med butter uppsyn bjuds på fika på femtiotalscaféet Valand. Lisa Larsons stora familj ler i ateljémiljö och himlen är ständigt blå på bilderna från Gustavsberg.
Det är vackert att se Sverige med Norio Kideras ögon. Och det är lätt att förstå hur idylliskt Lisa Larsons liv framstår för en ung, japansk storstadsbo med 130 miljoner landsmän.
Norio Kidera är inte ensam om sin vurm. Under bokvinjetten ”I love Lisa” vittnar sex andra japanska kulturpersonligheter om sin kärlek till en av Sveriges mest kända konsthantverkare.
Designkonsulten Koichi Yanagimoto gillar de taktila kvalitéerna i Larsons keramik och konstaterar att glasyrer och strukturer påminner om japanskt folklore. Och textilformgivaren Akira Minagawa skriver att han via Lisa Larson fått en inblick i det slow life han själv skulle vilja ha.
– Det är slow life som är idealet i Japan nu. Den amerikanska drömmen kraschade. Nu drömmer japanerna den svenska drömmen i stället, säger Ikko Yokoyama.
Fredrik Zimmerdahl, som driver antikvitetssajten och -affären Zimmerdahl sedan 13 år tillbaka, konstaterar att Japan har ersatt USA som företagets största exportmarknad. Han tar ofta emot japanska delegationer och vissa av dem köper containervis med svenskt konsthantverk och design.
– Det första de frågar efter är Lisa Larsons och Stig Lindbergs keramik, berättar Fredrik Zimmerdahl.
Precis som Ikko Yokoyama tror han att det är det ”harmlösa” i Lisa Larsons figurer som attraherar. Det faktum att det länge funnits ett ömsesidigt intresse länderna emellan tror han också spelar in.
Tidigare har utbytet främst gått i motsatt riktning, med flera vågor av japanism i Sverige. Kerstin Wickman, professor emeritus i konsthantverks- och designhistoria vid Konstfack, nämner världsutställningen i Paris 1889 som en viktig ögonöppnare för svenskarnas del.
Carl Larsson var en av många som blev Japaninfluerad i Paris och det var också där de svenska keramikerna Anders och Bess Wissler lärde sig arbeta med stengods och glasyrer i japansk stil.
– Men det var först på femtiotalet med H55-utställningen i Helsingborg och Wilhelm Kåge på Gustavsberg som intresset för det japanska tog fart på allvar, berättar Kerstin Wickman.
– Kåge var god vän med den världsberömde japanske keramikern Shoji Hamada, som hade ingående kunskaper om den koreansk-japanska folkliga traditionen och utifrån den utvecklade ett eget keramiskt formspråk. Kåges intresse och hans så kallade Farstagods fick sedan en yngre generation som Karin Björquist och Lisa Larson att få upp ögonen för Japan.
Nu är det inte bara svenskt konsthantverk som går bra i Japan. Även svensk design står högt i kurs. Möbelföretag som Offecct ser Japan som en betydande exportmarknad och svenska arkitekter och designer som CKR, Front, Eva Schildt och Nina Jobs är välkända namn bland designintresserade japaner – inte minst tack vare de satsningar på ”Swedish style in Tokyo”, som introducerades av Svensk Forms nuvarande vd Ewa Kumlin när hon bodde i Tokyo på 1990-talet.
Men det yttersta beviset för japanernas kärlek till svensk design är ändå det japanska kontorsvaruföretaget Askul. Det säljer allt från möbler till grönt te och jobbar nästan uteslutande med svenska designer.
– Svensk design är mänsklig, kärleksfull och välvillig. Den fungerar i vardagen och säljer bra i Japan, säger Askuls vd Shoichiro Iwata.
Både svensk och japansk design har ofta inslag av renhet. Handlar kärleksaffären mellan Japan och Sverige om en liknande syn på design?
– Inte vad gäller själva ytan men däremot värderingar och förhållande till naturen. När jag tar med svenska vänner till japanska trädgårdar, märker jag att de blir lika inspirerade som jag själv, fortsätter Shoichiro Iwata.
– Japaner är blyga men eftersom vi upplever svenskar som oskyldiga och välvilliga behöver vi aldrig gå i försvarsposition. Kommunikationen fungerar för vi vågar vara raka mot varandra.
På frågan vad svenska designer kan ge som det inte går att få av de japanska, kommer Shoichiro Iwata in på liknande kvalitéer som brukar framhållas om Lisa Larson keramik.
– Det finns en värme och humanism i svensk design, även när den är minimalistisk.