Fotografen Ron Haviv gör svensk debut på Fotografiska i Stockholm. Med svenske skådespelaren Krister Henriksson vid sin sida vill han friska upp vårt minne av jordbävningen i Haiti. Hjälpbehovet är stort.
Varenda pressfotograf vet vem amerikanen Ron Haviv är. Hans bildrapporter från krigsområden och humanitära kriser har publicerats i publikationer som Time, Paris Match, The New Yorker och Fortune. Hans kamera har registrerat vad som hänt under konflikter i bland annat Afghanistan, Darfur, Irak och Bosnien. I Haiti har han varit tio gånger sedan katastrofen inträffade för två år sedan. Louvren i Paris har visat hans bilder och flera museer äger hans fotografier i sina samlingar.
I dag öppnar utställningen ”Haiti i bilder – två år efter katastrofen”. Datumet markerar tvåårsdagen av jordbävningen på Haiti, som skördade 200 000 människoliv.
– Jag dras till platser där mänskliga rättigheter inte respekteras, platser i behov av en röst som kan belysa vad som händer. Redan tidigt i min karriär, när USA invaderade Panama 1989, fattade jag att mina fotografier kunde påverka till och med politiker. Mannen på gatan måste få veta vad som görs i hans namn, säger Ron Haviv under en paus i hängningen av denna hans första utställning i Sverige.
”Vi får inte glömma Haiti”. Fotografiskas chef Jan Broman säger det när han kommer förbi i utställningshallen. Skådespelaren Krister Henriksson säger det också i den kortfilm Ron Haviv gjort med honom i huvudstaden Port-Au-Prince. Krister Henriksson reste dit tre dagar i december och väntade sig med sina svenska ögon att få se lyftkranar och byggarbeten överallt men kunde bara se tältläger så långt ögat nådde. Två år efter katastrofen var folk helt upptagna av att få tag i mat för dagen och tak över huvudet. Detta i en stad där inte ens presidentpalatset återuppbyggts, som är utan ljus och där det blir kolsvart efter klockan sex på eftermiddagen. Ingen vågar gå ut.
Under intervjun sätter han fingret på hur snabbt vi glömmer katastrofer långt borta.
– Jag var i Haiti när det var glöggtider här hemma. Jag skickade sms och sa att jag var på Haiti och inte kunde komma på party. Jag tycker att mina vänner är ganska medvetna, men många messade tillbaka att jag skulle njuta av solen och frågade oroat om jag hade sololjan med mig! säger Krister Henriksson.
Hjälpbehovet är på flera håll större i dag än för två år sedan. Det handlar inte bara om flickor som våldtas (DN i går). Utan även föräldrar som inte kan ge sina barn mat och ger bort dem till barnhem, eller barn som säljs som slavar till att arbeta i de bättre bemedlades hem, även utomlands.
– Vi var på ett barnhem där föreståndarinnan trodde vi var kunder, intresserade av att köpa barn. Denna Sister Ratched berättade om vilka flickor som var söta och snälla och vilka pojkar som var besvärliga. Barnen sov i ett enda rum utan fönster, på madrasser i en vidrig stank, säger Krister Henriksson.
Ron Haviv, vad svarar du dem som säger att vackra bilder tagna vid katastrofer kan urarta till ett slags känsloporr?
– Det gäller att vara medveten om den estetik man använder. Men ett attraktivt foto drar in åskådaren och får denna att både se innehållet och komma ihåg bilden, säger Ron Haviv.