Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Konst

Konst på nätet ett succérecept

På fredag öppnar Nordens första konstmässa på nätet. 30 stora gallerier säljer sina verk till fasta priser. Under de senaste åren har näthandeln för konst exploderat. Men det är auktionshusen som lagt beslag på köparna.

Den som på fredag kväll vill vernissagemingla när konstmässan Scarf (Scandinavian art fair) öppnar sina virtuella portar får hälla upp sitt eget vin och slå sig ner framför datorn. På webbsidan möts man av en stram design utformad för att passa alla de trettio gallerierna som medverkar.

För galleristerna är det ett stort steg. Här visar den traditionellt hårt styrda branschen upp konst i ett nytt sammanhang där priserna är angivna och verken är möjliga att köpa – för den som är först till kvarn.

– Det här är ett test. Vi har inga förväntningar att varken vi eller någon gallerist ska tjäna några pengar. Vi gör det här för att det vanligtvis är svårt att köpa konst, kort sagt, säger Lars Strannegård. Till vardags är han professor vid Handelshögskolan i Stockholm.

Att bli konstköpare har traditionellt varit ett stort steg. Galleriets kliniskt vita kub, med ett sparsmakat urval av konstverk på väggarna, har varken expedit eller kassa, vilket visar att detta inte är en vanlig butik. I bästa fall går det att få ett blad med info om konstnären och kanske några vaga prisuppgifter. Känslan av hemlig klubb har tjänat till att upprätthålla mystiken och prisnivåerna kring konsten, men exklusiviteten har också gett färre kunder.

Hur konstmarknaden, med sitt sätt att sälja, laddar verken med värderingar och ger dem dess värde, det är något Lars Strannegård forskar om.

– Konstbranschen är ständigt sysselsatt med frågor som: Vad är konst? Vad är inte konst? Vad är okej? Vad är inte okej? Det är något som andra branscher tagit efter.

Scarfsajten skulle med andra ord kunna ses som ett vetenskapligt experiment, men Lars Strannegård sticker inte under stol med att det på sikt kan vara en bra kommersiell idé och grunden för en ny mötesplats för konstmarknaden. Den internationella förebilden är vipart.com. Den webbsajten började också som virtuell konstmässa men har utvecklats till ett kommersiellt forum med ständigt nya evenemang och utställningar.

Galleribranschen behöver förtvivlat nysatsningar av det här slaget. Medan gallerierna nöjt sig med att sälja i sina lokaler har auktions­husen satsat intensivt på auktioner på nätet. Det är ett av skälen till att gallerierna blivit en krisbransch medan auktionshusen täljer guld.

– Det går väldigt bra för auktionssajter just nu. Många kunder köper utan att ha sett verken annat än på sajten. Auktionen har spänningsmomentet att den som betalar högst får verket. Med en tidsbegränsad virtuell mässa hoppas vi kunna skapa något som känns angeläget och spännande lite på samma sätt, säger Lars Strannegård.

En som inte längre behöver kämpa för att få köpsugna besökare till sin digitala marknadsplats för konst är Pontus Silfverstolpe, känd från TV 4:s ”Antikdeckarna”. Han är en av tre grundare bakom webbsajten Barnebys, som han beskriver som ”auktionernas Google”. Här samlas utropen från ett fyrtiotal svenska auktionssajter och ett antal utländs­ka, som Sotheby’s och Christies.

– Vi har 200 000 unika besökare varje månad. Utmaningen för oss är inte att hitta kunderna utan föremålen, säger han.

När Barnebys startade var auktionshusen tveksamma till att betala för att sajten hjälpte dem att hitta kunder, men i dag är de flesta övertygade.

– De första auktionshusen på nätet började redan i slutet på 90-talet. Länge var det trögt, men det sista året har det varit en enorm boom. En ny generation köpare har hittat till auktionshusen tack vare nätet. Länge trodde många att 50-plussarna skulle fortsätta att köpa på det traditionella sättet, men nu har de bytt köpbeteende, så branschen har både återväxt och tillväxt.

Pontus Silfverstolpe jämför högkonjunkturen för branschen med den som pågick under 1980-talets yuppieera. Att handla på auktioner har blivit en livsstilsmarkör i ännu bredare kretsar än den har varit.

– Just nu är det mycket tal om att investera i konst. Priserna är uppe på samma nivåer som på 80-talet. Skillnaden är att då handlade folk för lånade pengar. I dag har många i stället blivit otroligt förmögna och har råd att köpa dyr konst.

Scandinavian art fair och Barnebys

Scarf, Scandinavian art fair, håller öppet i 48 timmar, med start på fredag, den 16 november. För gallerierna kostar det inget att vara med, men Scarf tar tio procent i kommission på eventuella köp. Vid köp på auktion brukar den ligga på 40 procent, gallerierna tar cirka 50 procent.

30 gallerier visar 12 verk var. Alla verken har ett fast pris.

Bland deltagarna finns Galerie Nordenhake, Wetterling, Angelika Knäpper, Lars Bohman med flera. I hög grad är det samma gallerier som deltagit i konstmässan Market på senare år.

Webbadressen är www.scandinavianartfair.com

Auktionswebben Barnebys samlar ett fyrtiotal svenska auktionshus och därutöver ett antal utländska. Där ligger i genomsnitt 50 000–60 000 föremål till salu varje vecka.

Varje månad har Barnebys cirka 200 000 unika besökare. Sajten får sina inkomster genom annonser och att auktionshusen betalar för antalet klick på föremålen som är till salu. Barnebys lockar in kunderna på de enskilda auktionshusens sajter. Affärerna görs hos dem, inte hos Barnebys.