Samtidigt som det globala finansiella systemet höll på att kollapsa i höstas slog det utbyggda Forum Nacka upp sina nya portar. Dubbelt så stort, med ”designade lounger”, ”genomtänkt arkitektur” och ”livsstilsstråk” som utgör köpcentrets fyra våningar och som anpassats efter olika målgrupper.

Ernst Billgren ställer sig själv undrande till den här typen av satsningar, men har inget emot att agera konstnärligt alibi för kommersen. Det 12 gånger 12 meter stora verket är det första på temat ”De fyra årstiderna” och föreställer en heminteriör med tavlor utan motiv, några fåtöljer, dörrposter med sirliga utsmyckningar, ett moln och vad som ser ut att vara två flätor. I takt med att årstiderna växlar kommer verken att bytas ut.

Det här verket är det till ytan största du gjort. Hur har du gått till väga?
– Jag har gjort en förlaga som är mer human, som de sedan har förstorat. De stoppar in den i en maskin och ut kommer 144 kvadratmeter. Den är gjord på samma sätt som mycket reklam är gjord på. Fast den här har en ram av fejkträ.

Livsstil och upplevelser är en central del av Forum Nackas profilering. Fondtapeter, heltäckningsmattor och loungemusik i garaget – och så din konst – är viktiga ingredienser i marknadsföringen. Hur påverkas konsten av att vara en del i köpcentrets pr-strategi?
– Konsten bygger på att det finns någon form av överskott bland en grupp människor. Om alla måste fixa mat till gruppen så kan inte någon göra konst. da Vinci bodde ju hos någon greve som pröjsade hans mat. Det är kanske måttet på styrkan hos ett samhälle, om det kan kirra så att ett gäng kan skriva böcker och göra teaterpjäser. När samhället inte kan ta det ansvaret, då kliver sådana här ställen in.

Tycker du att det offentliga brister i sitt ansvar?
– Ja. Staten har inte ringt och sagt att ”du kan göra något 144 kvadratmeter stort på Stadshuset”. Det är kommersen som ordnar ens vardagsrum, gemenskap och kultur.

Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth och näringsminister Maud Olofsson brukar poängtera hur viktigt det är för konstnärer att bli entreprenörer, och du kan väl sägas vara en förebild för det. Hur ser du på relationen mellan konst och entreprenörskap?
– Det är svårt att hitta på en mall för alla konstnärer och det är felaktigt att tro att konstnärer skulle vara en homogen grupp som kan fungera på ett visst sätt. Att på sovjetiskt sätt bestämma hur folk ska bete sig, som Maud Olofsson vill, det tror jag är ogenomförbart.

Hur mycket betalar Forum Nacka till dig för konstverket?
– Ingenting. De betalar väl till någon gubbe som i sin tur betalar till någon gubbe och så vidare, och i slutändan kanske det läcker ut någon liten peng. Det är så det brukar vara ordnat.