Samtidigt som SL hävdar att 35-åringen, som kallar sig NUG, har orsakat skador på en tunnelbanevagn för mer än 100.000 kronor har flera samlare och gallerister visat stort intresse för den film där vandaliseringen visas. På en vecka har fyra av de fem kopiorna sålts. Den första för 30.000 och de övriga för 5.000 kronor ytterligare per kopia.
- Det är så man gör med en ny och okänd konstnär. Den som köper den första kopian får den lite billigare, säger galleristen Andreas Brändström som sålde de två första kopiorna förra torsdagen och ytterligare två i dag.
Totalt har försäljningen inbringat 150.000 kronor hittills varav hälften går till 35-åringen och hälften till galleristen. Skulle också den femte och sista betacamkopian säljas inbringar den ytterligare 50.000 kronor att dela på.
Debatten om filmen, och om den är konst eller inte, är något som Andreas Brändström menar handlar om två saker. Konstverket är filmen. Inte handlingen, menar Andreas Brändström.
- Han är inte dömd än och man har inte konstaterat att det är ett brott. Till dess att någon är dömd är man ju fri, säger han också.
Fast vem som än gjorde det så är det knappast lagligt att krossa rutor på en tunnelbanevagn?
- Nej, nej, det är det ju absolut inte. Men det är mycket som filmas som inte är lagligt.
Andreas Brändström säger visserligen att han inte störs av graffiti när han själv åker tunnelbana men håller samtidigt med om att en del ”klotter” inte är så vackert. Att krossa en ruta på en tunnelbanevagn är en sak, att visa en film om det en annan, menar han.
- Jag blev inte upprörd när jag såg filmen och jag blir inte upprörd när jag ser klotter i tunnelbanan heller. Men visst, klotter är klotter. Samtidigt kan man inte komma ifrån att graffiti är en konstform, en subkultur.
Kan du sitta och beundra graffitin, klottret, när du åker tunnelbana?
- Det finns graffiti som är progressiv, avancerad och häftig men om det bara står ”Kilroy was here” så kanske jag inte blir så jätteimponerad. Men jag kan förstå att medborgarna blir upprörda när de ser sådant här. Men ska jag inte visa det bara för att folk inte ska bli upprörda?
Kan man säga att filmen har blivit konst i och med försäljningen?
- Det har jag inte tänkt på. Men vem bestämmer vad som är konst? Det är ju publiken, konsumenterna i slutändan, konstkritiker och museer. Säljer man ett verk så bekräftar man att det var ett intressant konstverk. Jag tror att det kan leda till en intressant debatt.
Finns inte den debatten redan?
- Det tror jag inte. Det som sägs är att det ska inte klottras men ingen frågar efter varför de som klottra klottrar. Jag förstår SL, men man måste ta reda på varför det är som det är, inte bara fördöma. Jag tror att det kommer något gott ur det här.
En som visat intresse för videon är chefen för Södertälje Kulturhus Daniel Wetterskog. Men att köpa den för skattemedel kan han inte tänka sig. Själv arbetar han just nu med att ta fram förslag till var en laglig graffitivägg ska kunna placeras och det är i ett sådant sammanhang som han vill visa videon.
- Gör man en sådan satsning i samband med seminarier och debatter så kan videon från tunnelbanan vara intressant att visa. Jag vill ha en debatt kring graffiti som konstart för det ska inte målas på husfasader och tunnelbanevagnar. De som målar ska inte behöva göra det olagligt.
Vad tycker du om videon?
- Det är inte graffiti som visas utan energin, adrenalinkicken, där han bara sprejar hejdlöst. Det är själva filmen som är konstverket. Men skulle jag köpa den för kommunala pengar så vore det en provokation och det vore dumt. Jag lånar den hellre av en glad samlare.