METZ. Det första man lägger märke till är det böljande, vita taket. Som en gigantisk duk som just fyllts av en bångstyrig vind. Konkret handlar det om ett tunt membran av glasfiber och teflon, spänt över ett flätverk gjort av 16 kilometer träbjälkar. En kinesisk hatt i flätad bambu, som den japanske arkitekten Shigeru Ban köpte för flera år sedan, har varit hans inspirationskälla till det uppmärksammade taket.
– Taket släpper igenom 15 procents ljus, det är som ett parasoll. På natten kommer bjälkarna att framträda när huset är upplyst, förklarar museets tekniske chef Philippe Hubert medan han kliver mot entrén som just nu utgörs av en enda stor och grumlig vattenpöl.
Trots att själva huset inte är inflyttningsklart förrän vid årsskiftet är Centre Pompidous museifilial i Metz, drygt 30 mil från Paris, redan vida omtalad och förväntningarna stora. Det är ett modernistiskt prestigebygge i 600-miljonersklassen som reser sig på den leriga tomten, där det tidigare låg en godsterminal.
Kulturkolossen Guggenheim var först ut med att öppna filial. Frank Gehrys extravaganta museibyggnad i Bilbao, som invigdes 1997, blev inledningen på en trend som verkar hålla i sig. Guggenheim har numera knoppat av sig i bland annat Berlin och Las Vegas. Även om ett museiprojekt i Guadalajara nyligen avblåsts av ekonomiska skäl bygger man just nu nytt i Abu Dhabi, där världens hittills största Guggenheimmuseum (även det ritat av Frank Gehry) ska resa sig ur sanddynerna år 2012.
Guggenheim i Abu Dhabi ligger mitt emot Louvrens nybygge, där den franske stjärnarkitekten Jean Nouvel har ritat vad som blir den första filialen för världens mest kända konstmuseum. Ett projekt som inte kommit till utan omfattande kritik i Frankrike. Medan somliga talar sig varma för kulturell dialog och mångfald anser andra att det handlar om ren franchising och kulturimperialism, där kulturbärande institutioner reduceras till lukrativa varumärken på den globala marknaden.
Oavsett vad man tycker om saken verkar utvecklingen fortsätta. Så har till exempel parisiska Rodinmuseet i höst öppnat filial i Brasilien.
Centre Pompidou försökte följa strömmen och öppna museum i Shanghai, ett projekt som dock strandat definitivt. För tillfället ägnar sig museet därför åt kulturell decentralisering i stället för museiexport, i linje med brittiska Tate Gallerys systermuseer i Liverpool och på Saint Ives eller Moderna museets filial som öppnar i Malmö den 26 december.
Museet i Metz blir ett nytt fönster för Centre Pompidou i en region som länge ansetts avsides men som nu knutits närmare Paris tack vare snabbtåg. Museet ska bli ett nytt landmärke och markera en ny era. Ramen är därför påkostad.Under taket, som ligger likt en skyddande duk över byggnaden, finns utställningssalarna – tre 80 meter långa tuber som ligger omlott ovanpå varandra. I varje ände finns ett panoramafönster med utsikt åt olika håll. Konstverk i kolossalformat kan visas i mittskeppet som har en takhöjd upp till 18 meter.
Här finns också flera hybridutrymmen – innanför entrédörren ligger en ouppvärmd, katedralliknande hall som har direktkontakt med yttertaket. Glasväggarna kan vid behov hissas upp och besökarna köa i skydd undan både sol och regn. Vissa temperaturokänsliga konstverk kommer också att ställas ut här, liksom på två av utställningssalarnas tak, som publiken har utsikt över från en balkong högst upp under taket.
Pompidou Metz ska inte ha någon permanent samling och den första utställningen, med den lätt provocerande titeln ”Mästerverk?”, omfattar idel guldklimpar av bland andra Pablo Picasso, Henri Matisse och Louise Bourgeois från Centre Pompidous samling i Paris.
– Utställningen är ett svar till dem som påstod att vi skulle visa bottenskrapet från Centre Pompidou, säger Philippe Hubert och ler.
Mästerverk ska det även bli på Centre Pompidou Mobile – Mobila Pompidou. Kulturinstitutionens andra utlokaliseringsprojekt är nämligen ett vandrande minimuseum. Ett museum i snabbt nedmonterbara moduler, inspirerade av cirkus- och marknadskonstruktioner, vars form kan anpassas efter parkeringsplatsen eller torget där man slår sig ner under några månader. För det är till avlägsna förortskvarter och glesbygd som museet ska söka sig.
– Det mobila museet riktar sig till områden som är dåligt närda av kultur. Det handlar om att göra tillgängligheten till kultur mer demokratisk, förklarar Centre Pompidous chef Alain Seban.
Enbart original ska att visas, i temperatur- och fuktighetsreglerade glaslådor. För att öka tillgängligheten och knyta an till Centre Pompidous ursprungstanke att föra samman olika konstformer ska skådespelare anlitas som guider.
Om ett år beräknar man att det mobila museet ska slå ner sina bopålar någonstans i Frankrike för första gången. Och den franska decentraliseringen av konstlivet fortsätter. Om drygt två år är det dags för Louvren att öppna filial i Lens, mitt i det nordfranska, nedläggningsdrabbade gruvdistriktet.