1899 stod Konstnärshuset klart på Smålandsgatan i centrala Stockholm, ett ståtligt kårhus med drag av venetianskt palats och fyra plan med utställnings- och klubblokaler. Konstnärsklubben, med enbart män, var drivande. Men både manliga och kvinnliga konstnärer bidrog till att bekosta bygget och därför bildades Svenska Konstnärernas Förening i syfte att äga och förvalta Konstnärshuset.
Som tack fick Konstnärsklubben disponera lokaler gratis. 1929 ersattes detta hyreslöfte med ett fatalt samägarrättsavtal, med 25 års uppsägningstid (!). KK gick in med mer pengar och fick två sjundedelar av huset, plan två med festvåningen, exklusivt för män. SKF hade kvar fem sjundedelar men hela det tunga ansvaret för fastighetens förvaltning och övergripande underhåll.
– Konstnärshusets arkitekt Ludvig Petersen avgick i protest mot det hårda avtalet. Han ansåg att ett delat ägande alltid skulle föra med sig problem och stred mot grundtanken om ett öppet, gemensamt kårhus, säger arkitekten Björn Näsvall, som är medlem i båda föreningarna.
Han är nu beredd att donera 10–15 miljoner kronor för att rädda SKF och i förlängningen Konstnärshuset från ruin, eftersom underhållskostnaderna växer i takt med det k-märkta husets stigande ålder.
Björn Näsvall (och många med honom) ser föreningarnas dubbelt ojämlika förhållanden som roten till de mångåriga, hätska konflikterna i huset. I SKF-lägret gruffas det om en otidsenlig ”gubbklubb”, som har råd med subventionerade fester. I KK:s ringhörna glunkas det om avundsjuka, misskötsel och felaktiga prioriteringar.
Björn Näsvall är väl insatt i både det ömsesidiga misstroendet och husets skick, efter att först hans hustru och sedan han själv länge arbetat ideellt som Konstnärshusets fastighetsförvaltare. Han äger egna fastigheter och hans hustru var skattmästare i SKF i 15 år.
– Jag har sett mer än 25 år av konflikter, stora som små, och vill ha ett slut på de eviga motsättningarna!
Björn Näsvall, som är 83 år, har därför villkorat och tidsbegränsat sin donation. Huvudkravet är att det gamla samägaravtalet upphör, vilket kräver ett samtycke från båda föreningarna. Ägandet kan då överföras till en gemensam stiftelse, som sköter förvaltningen genom ett fastighetsbolag. Där kan föreningarna få två representanter var, föreslår Näsvall, med honom själv som ordförande så länge han lever.
Redan förra året gick Näsvall in med pengar, genom ett borgenslån på 600 000 kronor till SKF. Föreningen hade då akuta likviditetsproblem, efter att deras små marginaler förbrukats av bland annat ett nytt fläktsystem, samtidigt som det osäkra läget förvärrades av en ännu ej avgjord hyrestvist med restaurang KB i bottenplan.
– Konstnärshuset behöver en professionell förvaltning som kan bevara och utveckla byggnaden. Jag har pengar över och donationserbjudandet är mitt sätt att rädda huset för framtiden, förklarar Björn Näsvall.
Häromveckan hade SKF en informationsutställning om det ohållbara läget och Näsvalls räddningspaket. Detta följt av en extrastämma som med överväldigande majoritet gav styrelsen förtroende att arbeta vidare med Näsvalls förslag till det beslutande årsmötet i april.
– En stiftelse är ett sätt att säkerställa verksamheten och rädda kvar huset i konstnärernas ägo, eftersom fastigheten inte kan gå förlorad i en sådan form. Det är kontraproduktivt att vi i styrelsen numera får ägna nästan all tid åt fastighetsfrågor och konflikterna i huset, säger SKF:s ordförande Göran T Karlsson.
Miljondonationen kan lösa lånen på fastigheten och finansiera nödvändiga investeringar. SKF har räknat fram ett underhållsbehov på omkring tio miljoner kronor det närmaste decenniet, för allt från brandsäkerhet och tillgänglighet för rörelsehindrade till ett nytt elsystem och fönsterrenovering. Efter det väntar troligen minst 20 miljoner för en grundpålning, som SKF inte har en chans att ensamt klara.
– Näsvalls förslag om en ägarstiftelse som sköter förvaltningen är konstruktiv, eftersom det skulle frigöra tid och energi åt utställnings- och föreningsverksamheten, säger Göran T Karlsson, som också är medlem i KK.
Björn Näsvall fick redogöra för sitt donationserbjudande på Konstnärsklubbens medlemsmöte i förra veckan. Hans ambition är att stiftelsemodellen ska tillåta båda föreningarna att fortsätta sina verksamheter som tidigare. Men hittills har KK:s styrelse avvisat tanken att ”ge bort” sitt ägande till en stiftelse och kontrar med ett eget förslag.
Konstnärsklubbens styrelse vill i stället lösa den gamla tvistefrågan om underhållet genom ett historiskt steg: att inrätta ett nytt samarbetsorgan, ett fastighetsråd med en gemensam budget på cirka 500 000 kronor per år (med insatser i förhållande till ägarandelar).
– Det är fullt tillräckligt, vi delar inte uppfattningen om att renoveringsbehoven är så stora och akuta, säger klubbens ordförande Ingvar Jörpeland.
Han påpekar att klubben sköter det inre underhållet av sina egna lokaler och sedan 1992 även betalar för vissa driftkostnader. Dock säger han sig förstå att det nu för tiden är ”knepigt med en gammal herrklubb”, men anser att det är ett filosofiskt problem och att en förändring mot kvinnligt medlemskap måste komma inifrån:
– Och en ägarstiftelse är väl ingen lösning om det finns inbyggda konflikter, parterna måste lösa dem först.
På sikt vill KK trygga Konstnärshusets existens genom att bygga upp en större stiftelsefond för framtida investeringsbehov, enligt devisen ”konstnärer kan”. De är övertygade om att finansieringen kan lösas genom konstlotterier (som vid husets födelse), utställningsintäkter, sponsorer och andra bidrag.
Dessutom tror KK på en kraftsamling i form av ideellt arbete. Ingvar Jörpeland försäkrar att det finns en stor beredskap för att ”ställa upp extra” i klubben, där många är arkitekter och snittåldern ligger på 70 år.
Men SKF anser att omfattande gratisarbete är helt orealistiskt i dag.
– Då ska man hitta människor som både har sysselsättningsproblem, gott om pengar och starkt intresse för huset, säger Göran T Karlsson.
Näsvall hoppas nu att Konstnärsklubbens drygt 400 medlemmar (där över hundra är medlemmar även i SKF) noga överväger all information. På KK:s årsmöte den 1 mars blir det omröstning om både styrelsens och hans eget förslag, som ska presenteras i en konkretare form.
– Min förhoppning är att Konstnärsklubben ska inse att hotet mot huset är reellt och att de får ett större inflytande än någonsin med min modell. Men går förhandlingarna inte framåt så är detta en förlorad sak, då drar jag tillbaka mitt erbjudande, säger Björn Näsvall.
Trots det oklara läget har han redan satt i gång en projektering för att bättre kunna bedöma tid och kostnad för Konstnärshusets mest angelägna renoveringar (vilket styr donationens storlek).
Först måste brandsäkerheten åtgärdas, vilket också kan lösa föreningarnas stridigheter om nyttjanderätt. I dag tillåts endast 150 personer att vistas i lokalerna samtidigt, vilket skapar kollisioner och begränsar uthyrningsmöjligheterna. En förbättrad säkerhet kan fördubbla nyttjandegraden.
Föreningarna tror på större intäkter från uthyrningar i det centralt belägna huset. Restaurang KB:s ägare har klagat på hyresnivån i hyresnämnden, som tvärtom ansåg att en rejäl höjning var skälig. Restaurangen har fått en uppsägning men har överklagat denna. Det blir förhandlingar i tingsrätten den 7–8 mars.
Utgången påverkar också möjliga ombyggnadsplaner. Förhandlingar lär fortsätta under våren och oavsett åsikter är samtliga överens om att Konstnärshusets nu står inför flera ödesfrågor. Alla säger, med en mun:
– Vi har ett unikt hus, med stora potentialer. Om Konstnärshuset ska bevaras så måste vi samarbeta.