Bloggare och andra har fattat pennan efter DN:s artikel om poeterna som tackat nej till att skriva kärleksdikt till Victoria och Daniel. Många tycker att Göran Greider, Kristina Lugn, Tomas Tidholm och alla andra som avböjt medverkan borde skämmas. Poeterna är ”avdankade och pirumdoftande”, lyder en kommentar. Signaturen Carina har inte mycket till övers för ”rimsmeder” vars ”krumma bröst vibrerar i echaufferad och pompös avsky. De är nämligen alldeles för FIIIIIINA, och skulle väl aldrig nedlåta sig.....”

Signaturen Rött? tror att ”en flaska rötjut lättar nog upp de så kallade poeternas negativa inställning”. Ömkligt att inte kunna skriva på betällning tycker en insändare. ”Det är länge sedan jag läst så många tunna ursäkter, det vill säga dravel från folk som kallar sig poeter”, skriver Ulf.

Flera inlägg uppmanar svenska folket att ta chansen att dikta i stället. Om nu inte några av landets främsta poeter vill skriva kärleksdikter till brudparet, så ser andra medborgare sin chans.

”Jag inga problem med att bli inspirerad till en kärleksdikt att få uppläst i Strandvägens trädkronor, lagom till prinsessbröllopet”, skriver Anders från Halmstad. Här är hans bidrag till Victoria:

Love me warm and love me tender
Love me varje dag i sänder
Älska mej for ever, Dear
Love me mer och mer och mer.

Många kommentarer är inlägg för eller emot den svenska monarkin. Signaturen Padre menar att kärleksdikter bara kan skrivas mellan två förälskade:

”Att folket skulle uttrycka sin kärlek TILL PARET är lika medeltidsmässigt som att någon religion skulle klara av att nästla sig in i statsapparaten igen!”

Signaturen Lars vill också hylla de blivande äkta makarna, och han tänker inte ta något arvode:

Min diktarkunskap är en öppen fråga
men brudparets framtid är stark,
för helt oavsett dess förmåga;
deras första barn blir monark!

Kan Mårten Castenfors, konsthallen Liljevalchs chef och den som ska få upp dikterna i Strandvägens trädkronor, tänka sig att låta svenska folket ta över efter de uteblivna tilltänkta hovpoeterna?

– Nej, absolut inte, även om jag tycker det är trevligt att svenska folket tycker att projektet är skojigt, säger Mårten Castenfors till DN.

I rättvisans namn måste sägas att poeterna som satt sig på bakhasorna också får en del sympati bland läsarna. ”Varför ska poeterna bespottas och kallas radikaler och vänsterextremister (sic!) för att dom tackar nej till ett uppdrag de inte känner att de kan stå för?”, undrar signaturen mg.

En av poeterna på nej-sidan är Bruno K Öijer. Han kallar i ett brev till DN beställningsuppdraget ”vanhedrande” och försvarar sin åsikt med dikten ”Inbjuden” från sin diktsamling ”Dimman av allt”. Här är den i sin helhet:

inbjuden
dök jag aldrig upp
och det måste sårat dom in i märgen
men jag var bara trött
så trötthet på all falskhet omkring mej
att jag istället vände mig till dom döda
som ivrigt ställde fram sin mat
och ville få mej att äta och dricka
ville att jag skulle stanna kvar
och bli en av dom
deras ögon spann sin dimma
vävde redan i mej
och jag tog ett steg tillbaka
jag vägde för och emot
försökte tänka
vinna tid.

Bruno K. Öijer